Romerna är en av fem nationella minoriteter i Sverige (de övriga är: sverigefinnar, tornedalingar, samer, judar). De är den mest splittrade bland dem, kultur och traditioner kan variera beroende på varifrån de kommer.

Romerna har under flera år företrätts av Maria Leissner (FP) och ett antal andra svenskar genom den nu nedlagda Romska delegationen. Där har också funnits romer, men inte i ledningen.

Delegationen har sysslat med diskussioner, samråd, utredningar, resor etcetera.

Romerna själva har efterlyst konkreta åtgärder. Myndigheternas kunskaper om romernas utbildningsnivå, seder och bruk är fortfarande dåliga.

Så här sade Rosita Grönfors, ordförande i Romska kvinnojouren, i SVT Uutiset den 18 juli:

"De dåliga kunskaperna leder ofta till orimliga krav på enskilda individer och felaktiga myndighetsbeslut, till exempel vräkningar och onödiga omhändertaganden av romska barn. En typisk situation kan vara när en hjälpsökande romsk kvinna inte klarat att fylla i blanketter till socialtjänsten och beslutet därför blivit negativt."

Romerna vill ha konkret och praktisk hjälp - som att lära sig läsa en kalender och göra studiebesök på dagis, sådant som är självklarheter för majoritetsbefolkningen - inte en Sanningskommission, inte ett Romskt sekretariat med svensk ledning (Maria Leissner) som ska fortsätta diskutera, samråda och skriva fina deklarationer i 20 år framåt till en kostnad av omkring 80 miljoner kronor per år. Rosita Grönfors igen:

"Det fungerar inte om inte romerna själva får bestämma om sina egna angelägenheter utan folk från majoritetsbefolkningen bara läser upp deras rättigheter. Romerna måste ges eget ansvar så att de kan bli en del av samhället."

Maria Leissners förslag om en Sanningskommission och en Vitbok sågas av en majoritet, som skriftligt och muntligt framfört till integrationsministerns statssekreterare och även till Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, att de inte vill ses som offer, inte gräva i det som varit, inte skuldbelägga svenska folket, inte blicka tillbaka. De vill agera framåtsyftande och de vill inte ha ett svenskstyrt, kostsamt Sekretariat för romska frågor. Men på det örat vill man inte lyssna hos integrationsministern.

Tre romer berättar om hur de, vid ett möte hos integrationsministerns statssekreterare den 30 april, upplyste honom om att de starkt motsätter sig sekretariatet. De påpekade också att de inte på ett demokratiskt sätt fått välja sina egna företrädare.

Vidare uttryckte de oro över att referensgruppen, där några romer suttit, varken hade haft rösträtt, förslagsrätt eller påverkansrätt. Romerna framhöll att de som nationell minoritet måste ges rätten att organisera sig själva.

När statssekreterare Jasenko Selimovic inte fick det bifall regeringen ville ha gällande inrättandet av sitt sekretariat sade han, enligt de tre romerna, att han aldrig varit med om att någon grupp har tackat nej till pengar och inte vill ta emot en insats för cirka 80 miljoner kronor per år. Och att om romerna inte vill ta emot regeringens stöd via en etablering av ett Sekretariat för romska frågor, så kan den komma att satsa på judar i stället och "därmed är er åsikt irrelevant". Vidare sade han att regeringen ändå - trots romernas motvilja och oavsett om de stöder förslaget eller inte - kommer att etablera sitt sekretariat. Och att de tre romerna inte kommer att få ta del av de resurser och åtgärder som sedan erbjuds.

Beklämda och överkörda gick romerna från mötet. Vad som händer nu vet ingen. Allra minst romerna själva. Men de har skickat in en protestlista till regeringen med 13 600 namnunderskrifter samt bett om hjälp av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg.