Förra gången det var "året efter valåret" så svalnade faktiskt Almedalsveckan en aning. Det var färre arrangemang i programmet 2007 än det var 2006.

Nu verkar inte den så kallade Politikerveckan märka av om det är valår eller ej. Partipolitikens andel av veckan krymper. PR-firmor, särintressen och påtryckargrupper breder ut sig. I år har veckan fler än 1 400 programpunkter, och antalet växer fortfarande.

Konsulten Erik Lakomaa har skrivit en debattartikel på Svenska Dagbladets webb, där han hävdar att "Almedalen är slöseri med pengar". Hans poäng är bland annat att för den som söker medial uppmärksamhet för något utspel så är Almedalen sämsta möjliga arena.

Kunderna får betala för PR-bolagens gigantiska firmafest, samtidigt som deras budskap dör drunkningsdöden.

Lakomaa har inte helt fel. Många av Almedalsveckans programpunkter arrangeras säkert av organisationer och företag med helt orealistiska ambitioner.

Men inga journalister syns på deras seminarium. Och sedan får de se hur alla rapporterar om någon omdömeslös linslus som bränt upp hundratusen, eller om någon biskop som bråkat med sverigedemokrater.

Men jag vill ändå tro att de flesta som kommer till Almedalen vet vad som väntar, och förstår vad villkoren är. Det är några stycken som planerar för massmedialt genomslag. Men de flesta är ute efter något annat, som att bevara och bygga vidare på sina nätverk. Eller att träffa och påverka just dem som är intresserade av just det som deras arrangemang handlar om. Kaka söker maka, även i Almedalen.

Om Almedalen byggde på att PR-företag lurar sina kunder, då vore det snart slut med veckan. Men veckan bara växer och växer, i år blir den till och med åtta dagar lång. Det skulle den inte göra om förra årets arrangörer i Almedalen var missnöjda med resultatet.

Till saken hör i och för sig att en väldigt hög andel av veckans deltagare inte spenderar sina egna pengar. Det är de kanske allra nöjdast med.