Hela Sverige upprörs över Littorins sexköp. Vare sig anklagelserna är riktiga eller inte kommer skammen för alltid att vidlåda honom.
Min mycket mer välformulerade än politiskt korrekte vän skriver: "En kvinna får lättförtjänta 2000 kronor för en tjänst som hon noga dokumenterar i sin dator (man får intryck av att det inte är fråga om något "trafficking-ärende" med våld i bakgrunden). Ingen av parterna anser att det är något moraliskt brott som begåtts - utom enligt en säregen lag som de prudentliga svenskarna är så gott som ensamma om i hela världen. Det här är en affärsöverenskommelse mellan två vuxna nöjda parter som ingen annan har något att göra med.
Sen går det fyra år och kvinnan kommer på att här finns pengar att tjäna, tidigare hade hon väl inte insett vilken höjdare hon träffat på. Hon går till Aftonbladet och berättar. (Intressant fråga om Aftonbladet i sin rättviseambition och krav på öppenhet är villiga att tala om vilken ersättning kvinnan fick). Efteråt ångrar sig kvinnan när hon får klart för sig att hon förstört en människas liv. Det är så dags då
."

Tillåtet att sälja
Den "säregna lagen" går ut på att det är tillåtet att sälja sex, men förbjudet att köpa sex. Det skall nog vara svenskar för att få till nåt sånt. Likaså är det tillåtet att sälja snaskiga upplysningar om politiska motståndare till en kvällstidning.
För fem år sen, när jag var 70 år, var jag i Egypten. Reste ensam och gick på restaurang ibland. Jag minns en trevlig ung uppassare som mycket artigt frågade om han "fick bli min vän". Jag avböjde lika artigt, men det slog mig att detta tydligen är helt normalt på turistorter.
Svenska medelålders kvinnor reser till värmen och köper en ung man för ett par veckor.
Naturligtvis förhöjer det nöjet av semestern att ha en trevlig grabb med på de utfärder man gör, i badet och i sängen. Hon betalar bra, efter hans förhållanden. Det upprör mig inte det minsta och jag har aldrig läst någon indignerad artikel om det.
Vari ligger den stora skillnaden? I det första fallet var det en man som köpte sex, i det andra kvinnor. Eller blir det så annorlunda om affären görs utomlands?
Jag inser visst att det är upprörande att skriva på det här viset. Men det skulle vara intressant med motargument. Hur ser feministerna på det här?