Lars Vilks är under attack, hotad till livet. För någon vecka sedan angreps han under en föreläsning i Uppsala och i helgen försökte någon bränna ner hans hus. Händelserna är de senaste i en rad av attacker som Lars Vilks utsatts för. Vi vet så väl varför det sker. Lars Vilks har använt sin konst för att utmana en religion.
Det är inte första gången vi ser detta. Salman Rushdie, författaren som skrev boken "Satansverserna" och som på grund av den har levt under dödshot i ett par årtionden. Kurt Westergaard, den danske konstnären som utlöste en politisk kris med Muhammed-karikatyrerna.
Konst är i sig inget objektivt, man får tycka vad man vill om olika konstverks kvalitet. Men nu handlar det inte om huruvida Vilks konstverk är bra eller inte. Det handlar om rätten att yttra sig och att använda konsten som ett uttrycksmedel för att utmana.
Den rätten får aldrig någonsin inskränkas. Alla vi som försvarar yttrandefriheten måste stå upp och visa att vi står på Lars Vilks sida. Det är vår skyldighet.
Men så ser uppenbarligen inte Lars Ohly och Peter Eriksson det. När de kommenterar de senaste händelserna garderar de sig i sina svar och passar samtidigt på att kritisera Lars Vilks för att han provocerar med sin konst.
Vilket samhälle får vi, om den som yttrar sig kritiskt om en företeelse riskerar sitt liv? Vi kan aldrig acceptera att människor skräms till tystnad av mördare och extremister.
Angreppen mot Vilks är ett angrepp på vår demokrati, där yttrandefrihet utgör en grundbult. Det visar med tydlighet att det inte räcker med att yttrandefriheten är inskriven i grundlagen. Om människor skräms till tystnad är yttrandefriheten precis lika hotad som om någon ville stryka den ur grundlagen. Yttrandefriheten måste ständigt försvaras. Förbehållslöst, utan några reservationer från ledande politiker.