En av poängerna med en rättsstat är att medborgarna inte ska behöva gissa sig till vad man får göra och vad som är förbjudet. Förutsägbarhet och likhet inför lagen - det är viktigt både för frihetskänslan och för ekonomin.
Men hur ser det ut för förutsägbarheten på Gotland? Finns det någon vettig möjlighet att ana sig till var gränserna går?

Ta Björn Ulvaeus studio på Furillen, till exempel. Länsstyrelsens tjänstemän ville säga nej. Landshövdingen sade ja. Naturvårdsverket sade nej. Och nu har miljödomstolen sagt ja.
Eller ta detaljplanen för Snäck. Efter år av långbänk sade regeringen ja i juli i år. Men även det beslutet överklagades, i detta fall till regeringsrätten. Och nu i veckan beslöt regeringsrätten att tills vidare upphäva regeringens beslut. Hur kan detta sluta? Någon som vågar gissa?

Apropå Snäck och villavagnarna vill jag inte undanhålla er ett "klargörande" som GA publicerade 30 april i år:
"I tisdagens artikel där entreprenören Pigge Werkelin kritiserade länsstyrelsen på Gotland, nämndes villavagnarna i Snäck. Processen kring de tillfälliga byggloven för dem har fler led än vad som framgick.
Först överklagade en privatperson bygglovet, varpå länsstyrelsen upphävde det.
Snäck camping överklagade och länsrätten upphävde länsstyrelsens beslut.
Privatpersonen överklagade då till kammarrätten, som gav länsstyrelsen rätt och upphävde länsrättens dom.
Nu har Snäck överklagat till regeringsrätten."


Puh. Man får jobba hårt för att hänga med i turerna mellan ja och nej.
När vi ändå befinner oss precis norr om Visbys innerstad kan vi lika gärna ta upp Visby beach clubs terrass vid Tott. Länsstyrelsen gav dispens. Miljödomstolen gav bakläxa.
Inom kort kommer miljööverdomstolen att ta ställning till Nordkalks brott vid Ducker i Bunge. Miljödomstolen sade nej. Är det någon som vågar sätta emot när jag påstår att miljööverdomstolen kommer att säga ja?

Detta är bara några exempel på hur ärenden stöts och blöts av domstolar och myndigheter, och varje gång blir beslutet olika.
Visst. Varje instans ska göra sin egen bedömning. Men jag tycker att det mer och mer känns som ett lotteri eller en tombola. Det kan bli ja. Eller nej. Stopp eller gå. Och åtminstone för den som inte är extremt insatt ter det sig väldigt slumpmässigt.
Vi har ju Svenska spel här på ön. Kanske kan man övergå till ett skraplottssystem istället för vederbörlig prövning. Skrapar du tre ja är det bara att köra igång. Annars får du nej. Då får man ju åtminstone ett snabbt besked och slipper lägga år av sitt liv på projekt som kanske aldrig blir av.

Hur kan detta godtycke ha etablerat sig? Tja, vi har väldigt många snåriga lagar och regler. Och tillämpningen blir därmed med nödvändighet både svår och osäker. Men på Gotland, det måste jag säga, verkar den alldeles speciellt osäker. Något måste göras för att röja i snårigheterna. Annars är det snart ingen som kan ta sig fram.