2008 verkar vara integritetsdebatternas år. Efter FRA har svenskarna fått lära sig en ny förkortning: Ipred.
Denna gång handlar det om fildelning. Tanken med den kontroversiella lagen är att en upphovsrättsinnehavare - exempelvis ett skiv- eller filmbolag - ska kunna gå till domstol och kräva att få ut uppgifter om en internetanvändare som misstänks ha fildelat illegalt material.
Uppgifterna kan sedan användas till civilrättsliga sanktioner - exempelvis kan rättighetshavarna skicka ut en räkning och begära skadestånd av personen som antas stå bakom ett visst ip-nummer.
Vissa förespråkare menar att Sverige inte har något val, utan måste införa lagen: det är fråga om ett EU-direktiv som borde ha implementerats redan för ett par år sedan.
Men faktum är att regeringen har stora möjligheter att tolka Ipred. I januari i år föll nämligen en dom i EG-domstolen som i praktiken innebär att varje land får avgöra om de vill genomföra direktivet eller inte. Hur lagen utformas är alltså en politisk fråga.
På fredagen rapporterade flera medier att justitieminister Beatrice Ask planerar att lägga fram en proposition i nästa vecka. Hon anser att lagen är bra, eftersom den "öppnar för en dialog, diskussion och en överenskommelse mellan kunder och producenter".
Möjligen kan lagen mildras något jämfört med vad som tidigare diskuterats. Planen var från början att de som laddat ned filer under de senaste åren skulle kunna stämmas retroaktivt. Nu vill Ask istället att bolagen ska kunna få reda på vilka som fildelat först efter den 1 april 2009 då lagen träder i kraft.
Men Asks eftergifter räcker inte långt. Invändningarna mot Ipred kvarstår.
Träffsäkerheten är låg: det går inte att se vem i ett hushåll som har använt datorn vid ett visst tillfälle. Den som har trådlös uppkoppling riskerar att råka ut för att någon helt okänd utnyttjar internetabonnemanget. Dessutom är det vanskligt att låta privata företag agera brottsutredare.
Ask beskriver lagen med det tilltalande ordet "dialog", men här är det knappast frågan om ett samtal mellan jämbördiga parter. Om det kommer en faktura från ett skivbolag är det nog många privatpersoner som hellre betalar än ger sig in i en kostsam civilrättslig process.
Tyvärr tycks regeringen ta lätt på kritiken. Man gör samma typ av felbedömning som i FRA-debatten: diskussioner som främst pågår på internet bedöms som irrelevanta. Ask har exempelvis påstått att det endast är en "liten grupp som är oerhört engagerad och hörs mycket" som är emot lagen.
Men den som följer diskussionerna märker att missnöjet bubblar på många håll. Endast på Facebook har gruppen "Stoppa Ipred" omkring 44 000 medlemmar. Det är långt fler medlemmar än vad riksdagspartiernas samtliga ungdomsförbund kan skrapa ihop.
Istället för att driva igenom en lag som riskerar att bli både integritetskränkande och ineffektiv borde regeringen ta ett större grepp om frågan. Det är hög tid att tillsätta en utredning om hur upphovsrätten ska utformas i framtiden.