Det är dags för årets hyresförhandlingar och Gotlandshem kanske inte tog det smartaste greppet när man genom sin vd gick ut i lokalpressen och avslöjade att man "tagit i ordentligt" när man la sitt bud på 6,2 procents höjning.
Hyresgästerna har därmed ett bra utgångsläge och lär inte gå med på en så stor höjning.
Det är också mycket på grund av hyresgästernas starka protester vid varje förhandling som hyresnivåerna inte har höjts i samma nivå som bostadsbolagets krav.

Hyresgästernas förhandlare är väl medveten om att det är det planerade underhållet som får stryka på foten när hyrorna ska hållas nere. Följden blir ju att underhållet halkar efter och behovet läggs på hög.
I dag råder en gräns på cirka 18 år för att få sin lägenhet renoverad. Däremellan ska normalt slitage och tapettrender hålla stånd.

Vi som bor i hyresrätt gör det för att vi inte har råd med eget hus eller bostadsrätt, eller för att vi inte vill binda så mycket pengar och risktagande i vårt boende. Det finns dock en gräns för när hyreskostnaden blir så hög att den närmar sig vad det skulle kosta i månaden att hyra av banken istället.
Gotlandshems bud skulle betyda cirka 300 kronor mer i månaden för en trerummare. Det är mycket pengar för dem som lever på bara en inkomst.

Men man förlorar lite av helheten när det är dags för hyresförhandlingar, då talas det bara procent och kronor, inte vad man förhandlar bort. I vart fall är det bara detta som når ut till oss hyresgäster.
Gotlandshem har också krav på sig att bygga nya hyresrätter så att inte alla nya bostäder blir sådana man måste köpa. Hörde på SVT:s nyheter att kostnaden för att bygga lägenheter har ökat med över 40 procent på tre år!
Jag är varken ekonom eller byggnadsarbetare men nog låter det tämligen orimligt?
Staten ska inte in och pilla där den fria marknaden kan sköta sig själv men när det gäller boendet är det en sådan grundläggande förutsättning att det i vart fall måste finnas vissa garantier.
Som att alla har råd att bo.