I veckan var det urpremiär för dansföreställningen "Vi är här", på Länsteatern. En föreställning om hur det är att växa upp på en liten ort.

– Den är baserad på intervjuer med unga människor, som koreografen sedan tolkat, säger produktionsledaren Annika Wassén, som har gjort intervjuerna.

Föreställningen, som riktar sig till unga från 14 år och uppåt, är främst en skolföreställning men Länsteatern ger också fyra offentliga föreställningar under september och oktober.

Artikelbild

| Daniela Garrido Morales siluett.

– Så det blir två väldigt intensiva veckor med både dag- och kvällsföreställningar, säger Annika Wassén.

För koreografin står dansaren Jilda Hallin, som i och med detta gör sin debut som koreograf, i nära samarbete med dansarna Linnea Elffors och Daniela Garrido Morales. De har alla sin relation till ön; Linnea Elffors är uppvuxen här men bor i Stockholm, Jilda Hallin bodde under en period på Gotland men utgår numera från Malmö och Daniela Garrido Morales som kommer från Chile flyttade hit som 18-åring.

– Jag intervjuades faktiskt till det här och fick frågor som "hur är det att växa upp på en liten plats". Jag har nog känt mig väldigt trygg här, men det finns både fördelar och nackdelar med att växa upp på en sån liten plats, säger Linnea Elffors.

– Man får skapa sitt eget och det finns utrymme för det och man får hjälp och blir pushad, säger Jilda Hallin.

Artikelbild

| Daniela Garrido Morales, Jilda Hallin och Linnea Elffors.

I våras fick hon intervjuerna som hon sedan utgått från.

– De var väldigt vitt spridda och ganska känslomässiga. Det jag kunde utläsa var något om trygghet och otrygghet, att det är svårt att växa upp på ett litet ställe, men att det även kan vara en trygghet. Att man blir trygg av naturen och framför allt havet, att titta på havet och stjärnhimlen, säger Jilda Hallin.

Artikelbild

| Effektfullt när dansarna dansar bakom skärmar.

Inför premiären har koreografen och dansarna arbetat med föreställningen under två intensiva veckor.

– Det har varit en väldig snabb och enkel process, tänker jag. När vi träffades hade jag en ganska tydlig bild av vad jag tänkte mig att det skulle vara – sen blev det inte så. Jag har bett dansarna ta med sig eget material, egna steg och koreografier, säger Jilda Hallin.

– Det är mycket improvisation på scenen, säger Linnea Elffors.

Sång och dialog blandas med olika dansstilar; afro, dancehall, hiphop, style och modern dans. Även musiken rör sig över genregränserna, från Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet" till Rihannas "Consideration" och Ebba Gröns "Die mauer".

– All text är där för att man ska få tänka och känna, utan att det sägs vad du ska tänka, säger Jilda Hallin om låtvalen.