Öns yngsta revysällskap blev en riktig snackis i fjol, såväl på bygden som utanför den. När Stenkyrkarevyn började få samtal från Slite förstod man att intresset sträckte sig långt bortom ortens Tempobutik.

Ett år senare är ensemblen tillbaka i Folkets hus med en helt ny föreställning. Vi återkommer till den strax. Först backar vi bandet 12 månader.

Premiären i fjol, hur var den? undrar jag när vi träffas i Stenkyrka. För många i sällskapet blev detta trots allt första gången någonsin inför en betalande publik.

Artikelbild

| Några i revygänget: Bittis Hägerstrand, Lena Larsson, Håkan Thornell och Sten Högberg.

– Det var inte så farligt nervöst ändå. Det var först när lampan tändes efteråt som man insåg: Gud, så mycket folk, säger Lena Larsson.

– Men det är underligt det där. Personligen tycker jag nästan att det är jobbigare att spela för de andra i revygänget. Man har mer kritiska ögon på sig från dem. Med publiken är det inte så noga. Jag menar: De är väl kanske lite onyktra och så där, konstaterar regissören och huvudmanusförfattaren Håkan Thornell.

Denne östgöte, som flyttade till Gotland 2016, har på kort tid blivit en lokalprofil av rang. Till vardags pizzabagare och professionell tomte – därtill sökte han nyligen, helt på eget bevåg, tjänsten som öns nästa landshövding.

Under tiden i Östergötland drev han en amatörrevy i över tio år. Mycket av materialet i Stenkyrkarevyn kommer faktiskt från den massiva manuslunta som Håkan Thornell tog med sig i flytten.

Artikelbild

| Klassisk bondkomik, så summerar Sten Högberg den nya revyn.

– Vi har grunderna i den där pappershögen, men sedan är alla med och petar och bidrar med sitt. I framtiden blir det förmodligen mer material som vi hjälpts åt med, säger Håkan Thornell.

Årets revy tar upp ämnen som kontanthantering och föreningslivets vara eller icke vara; naturligtvis får även GEAB en släng av sleven.

Artikelbild

| Förra årets revy blev Lena Larssons scendebut.

Precis som förra gången handlar det om bondkomik av klassiskt snitt. Efter fjolårets revyföreställningar vet man vad som går hem och inte.

– Man kan lägga ned ett jättejobb på att skriva manus, sedan skrattar folk ändå mest åt att skjortan är för liten och magen putar ut. Och det krävs ju inget ... Eller jo, det har förstås varit en del förberedelsearbete med den med ... I flera år i själva verket. Men man kan ju inte sitta och puta med magen en hel föreställning. Det måste finnas något mer, en bakgrund till varför man gör det, säger Håkan Thornell.

Artikelbild

| Det har fikats en hel del under repetitionerna i Folkets hus.

– Så mycket bullar vi käkat under repetitionerna ... inflikar Lena Larsson.

Det kan vara svårt att skriva satiriskt om ett lokalsamhälle när man är nyinflyttad, medgav Håkan Thornell i fjolårets intervju om Stenkyrkarevyn.

Nu har du haft ett år på dig att läsa på. Är du bättre orienterad i kommunpolitiken nu?

– Näe. Det är lustigt det där. Jag som brukade vara så intresserad av kommunpolitik när jag bodde i Norrköping. Men nu ... jag vet inte ens vad de gotländska kommunalråden heter.

Ändå vill du bli landshövding?

– Jamen jag tänkte ju inte berätta att jag inte har någon koll. Jag får lära mig den tuffa vägen.

Premiären äger rum nästa fredag. 2018 gavs endast två föreställningar, men nu utökar man till sex speltillfällen. I annonsen stoltserar Stenkyrkarevyn med att det rör sig om en ”äkta amatörföreställning”.

– Första året med mitt förra revysällskap i Östergötland kallade vi oss för amatörer. Vi tänkte att skulle kunna ta bort den etiketten någon gång. Men efter elva år kände vi: Nej, vi har inte kommit längre. Vi måste fortsätta att kalla oss för amatörer. Stenkyrarevyn lär inte bli av med den etiketten heller, men det gör inget. Det finns en poäng i det, att man sjunger fast man egentligen inte kan sjunga, säger Håkan Thornell.