När sommargotlänningen och jazzsångerskan Amanda Ginsburg var sex år började föräldrarna segla till Fårö. Familjen bodde i båten och hyrde cyklar eller en bil för att ta sig runt. Betalningen lämnade man i en plåtburk, minns Amanda.

– Det är kanske det att jag nästan är uppväxt på en segelbåt som gör att Gotland betyder så mycket för mig. Jag mår bra av att vara nära havet och det är en helt annan luft här på ön. Jag funderar allt mer på hur det skulle vara att bo här istället för i Stockholm. En dag kanske...

Nu går det inte riktigt att kalla Amanda för sommargotlänning längre. Sedan 2010 äger familjen ett hus på nordöstra Gotland och Amandas föräldrar är här "titt som tätt".

– Sedan vi skaffade huset kommer jag också hit på vintern, inte bara på sommaren som förr.

Inte nog med det. I torsdags tilldelades hon Gösta Lyttkens musikstipendium. Ett stipendium som delats ut till gotländska musiker sedan 2008. I motiveringen står det: "Du är från Gamla stan men har åtminstone för mitt pris meriterande anknytning till Gotland".

– Jag blev jätteförvånad. Jag var här för en spelning i mars förra året. Nu var jag bokad för en konsert och Gösta Lyttkens hade verkligen pushat för att jag skulle komma tillbaka. Jag visste ingenting och när det var dags för paus kom Gösta upp på scenen och ropade "vänta, VÄNTA! Vi har ett pris att dela ut". Jag blev väldigt berörd och hedrad av att han tyckte att jag var tillräckligt mycket gotlänning, skrattar Amanda.

Lika överraskad säger hon att hon blev en vecka tidigare när hon vann en Grammis i kategorin årets jazz.

– Det var svårt att ta in. Jag var i chock flera dagar efteråt. Det var otroligt roligt.

Två fina utmärkelser inom en vecka. Vad är det som händer?

– Haha! Det frågar jag mig själv också. Någon sa: "Två priser de senaste torsdagarna. Vad händer nästa torsdag?".

Vad tror du?

– Jag vill att min jazz uppfattas som genuin och ärlig, att den ska kännas relevant och modern - inte bara något som härmar jazzen från förr. Jag tror att den når ut till de som inte redan är frälsta, en yngre generation och det tror jag kan vara en av orsakerna. Jazz behöver inte vara så komplicerat, inget att vara rädd för.

Hur ska du toppa det här?

– Jag vet faktiskt inte. Det har hänt saker hela tiden 2018. Det här året ska jag försöka växa in i - eller landa i det här. Skaffa mig nya drömmar. Det kommer att bli många spelningar och så ska jag försöka planera ett nytt album.