2010 satte teatersällskapet Ardre-Ljugarn Teater upp sin första pjäs som byggde på David Ahlqvist texter. Då för att fira 110-årsjubileet av hans födelse. David Ahlqvist var visserligen född i Visby, men bodde större delen av sitt liv i Ardre. Han blev så småningom en mångsidig konstnär och författare. Han ägnade sig även åt hembygdsvård och satt i Gutamålsgillets första styrelse.

Föreställningen 2010 blev en succé.

– Det var så kul att vi kände att vi måste fortsätta, berättar Elisabet Harring som står för regi och har skrivit manus tillsammans med Lena Lingvall.

Artikelbild

| Christer Niklasson, Fideli Pettersson, Mikael Nyman, Totte Harring, Kristina Dahlbom, Erland Pettersson

2017 fanns det inga texter kvar av David Ahlqvist att bygga pjäser på tyckte manus-duon. Istället började de hitta på en egen berättelse, men förstås i Ahlqvists anda.

– Det finns massor av texter som han skrivit, men det är inte givet att det går att spela dem på en scen.

Båda började läsa på om vad som hände på Gotland och i Sverige under 50-talet.

– Det har varit så roligt att leta efter information och läsa om den tiden. Det har kickat igång oss och vi har fått så många idéer att vi har undrat hur vi skulle få ihop allt till en historia. Men så jämkar man lite och så blir det en sammanhängande pjäs.

Årets pjäs ”Mair trubbel” utspelar sig under 1959. Ägaren till hamnens kafé vet inte om han kan driva sin verksamhet vidare och är utsatt för utpressning. Men det dyker upp en stockholmare. Ska han kunna rädda kaféet? Eller blir det kvinnlig list som löser alla problem?

– Nytt för i år är att vi lyfter fram kvinnorna i pjäsen, de får större utrymme. Det har väl varit en liten brist i Davids texter. Det har varit väldigt många gubbar.

Vad skulle du säga är ”andan” i Ahlqvists texter?

– Man kan väl säga att det handlar om människor som filosoferar om utveckling, hur det är att överleva ute på landet. David Ahlqvist iakttog människor och beskrev dem. Det är gubbar som sitter vid borden och filosoferar och berättar om saker som har hänt dem.

Sällskapet har träffats och repeterat en gång i veckan sedan i oktober. Elisabet Herring menar att det är bra att ha gott om tid på sig så att alla kommer in i manuset och blir sina karaktärer.

Hur ser det ut med intresset för året pjäs då?

– När vi la ut information på sociala medier nyligen så började folk ringa och boka biljetter direkt. Vi har en publik över hela ön faktiskt. Från Fårö till Sudret har de kommit. Det är faktiskt jätteroligt.