Årets upplaga (den artonde) av Gotlandsrevyn på Rondo, ”Kärrlek och kirimoja”, hade premiär i torsdags. Det handlar om en rak nummerrevy i två akter, alla eventuella övergripande teman och sammanhållande länkar är kastade överbord. Den återstående gemensamma nämnaren är därmed den klassiska för en lokalrevy: Vad som sig på orten tilldragit haver under det gångna året.
Och med Gotland som utgångsläge finns det massor att välja mellan för en revypräglad årsresumé. Allt med en omisskännlig touch av huvudtextförfattarens, Revy-Roland Olsson, milt överseende syn på sakernas tillstånd. För säkerhets skull deklarerar han redan i programmet att några inslag om tiggare/flyktingar blir det inte.
Föreställningen börjar något trevande med en Leif GW som länge känts färdigparodierad. Men den accelerar såväl innehålls- som tempomässigt och bjuder på några riktiga höjdarinslag.
”Fule bildar” är en häftigt skrattframkallande parodi på Destinationens omtalade Gotlandsreklam där Palten dubbeltolkar mindre vackra naturscenerier.
Allra bäst är (Måns) ”Zemmelröv och (Hasse) Källingbuske”. Ett melodifestival-inspirerat nummer med många infallsvinklar, oväntade inslag och stor komik. De båda sångarna byter texter, streckgubben blir levande och runt omkring svävar och ”dansar” en irriterande rolig representant (Janne Henriksson) för Norra Hogräns folkdansgille.
Och så de blommande skottkärrorna som rullades runt i Visby i somras, ”skatterabatten”, förstås. Det utmynnar i en veritabel kärrlek med samtliga aktörer på tribunen.
I år tar revyn hjälp av tekniken via projicerade bilder och filmer som inslag i flera av numren. Det fungerar för det mesta utmärkt. Särskilt i ”Digital omsorg” där de båda vårdtagarna, fräckisberättande Evert och medicinöverdoserande Pilla, övervakas i hemmet via kamera.
Generellt ställer jag mig tvekande till ”riksinslag”, här cover-versionen av ”Fem myror”. Ska möjligen ses som en hommage till bortgångne Härenstam men varför i så fall välja ett nummer där det är figuren Brasse som har huvudrollen.
Några få nummer studsar ut lika snabbt som de anlände. Men det är ju också charmen med en nummerrevy, flödet gör att det aldrig hinner bli långtråkigt. Tempot i årets revy är således genomgående högt. I detta sammanhang debuterande regissören Alexander Moberg har verkligen fått fart på ensemblen och de återkommande sång- och dansinslagen bidrar starkt till denna viktiga scenpuls.
Aktörernas scenkostymer, signerade Pilla Olin, är häftiga och härliga och medverkar definitivt till den proffsiga inramningen.
”Kärrlek och kirimoja” utgör sammantaget en allsidigt underhållande revyföreställning.