I morgon öppnar Helle Kobbernagel sin nya utställning på GKF i Visby. I Gotlandslera och porslinslera har hon skapat en formrik och lekfull utställning.

Titeln ”Hur är det här då” kan syfta på många olika saker och uppmuntrar till eftertanke.

– Till exempel: Hur blev det nu såhär och hur står det till egentligen? Har du tappat fotfästet? Om jag har gjort det, går jag ut i naturen för att lugna mig, säger Helle Kobbernagel.

Artikelbild

| Lugnande. Vissa av de vackra föremålen kan också användas som "stressboll" genom att krama dem med händerna.

Att kunna hämta leran direkt från naturen på Gotland tilltalar henne. Den får sedan fantasifulla former.

– Den är hårt bränd, men om någon slår på den med en hammare så går den såklart sönder. Ömtålig, precis som naturen, säger hon och visar ett av verken som svävar framför galleriväggarna. Tunna terrakottafärgade cirklar som är buckliga och alla med sitt eget unika utseende.

Intill skapar glaserad keramik, i olika nyanser, skuggor på den vita väggen. De skymda ljusfläckarna har ett eget värde i sig.

– När man lär sig att teckna ser man det plötsligt. Då blir tingen ointressanta och det är det som finns däremellan, skuggorna, som är det viktiga, säger hon.

Artikelbild

| Förhistoriskt. Helle Kobbernagel har hämtat inspiration från fossiler. "Dehär går utmärkt att använda som vas. Kanske när de första enstaka vårblommorna kommer", säger hon.

På ena väggen hänger en brokig skara figurer, eller väsen, som Helle Kobbernagel påpekar att det är.

– Vi är lite olika allihopa. Och här har någon en arm mindre och någon har en för mycket. Det handlar lite om att ”du duger”, förklarar hon.

Artikelbild

| Skört. Lövtunn porslin.

Hon vill med konstverket vända sig emot att många i samhället är kroppsfixerade och har bråttom att banta ner eller upp.

– Vi har ju alla en personlighet, som är viktigast. Du är okej, säger hon.

Artikelbild

| Olika. Helle Kobbernagel vill med sina väsen i keramik visa på att olikheter inte spelar någon roll.

Både den oförstörda människan och naturen går som en röd tråd genom utställningen. I lera har hon skapat tomma tuber, det väcker tankarna till förpackningsindustrin.

– Det är så mycket plast och metall. Förr hade man med sig egna mjölkflaskor som fylldes på, men så är det inte nu, konstaterar Helle Kobbernagel.

Det rör sig även om en liten pik mot skönhetsindustrin.

– Vad är det egentligen som vi stoppar på våra kroppar? Det är smink, bodylotion och annat, funderar hon.

Helle Kobbernagel kommer från Danmark men har bott på Gotland i över 30 år. Ända sedan starten har lera varit hennes material, men hennes estetiska intresse är större än så. Hon är också utbildad inom konst, design och kulturvård. Vid sidan av konstnärskapet har hon undervisat i bild och form, samt haft olika museiuppdrag.