I slutet av mars inleddes renoveringen av värmesystem och fasad i Hejde kyrka. När hantverkarna öppnade upp golvet för att komma åt de gamla ledningarna, gjorde de ett oväntat fynd.

– Bland stenarna såg jag en lite udda sten, en häll, som låg fem-sex meter in, men jag kunde inte komma åt den. Som tur var fanns det en fuktskada även i den änden och vi behövde ändå ta upp golvet där. Så då kröp jag in för att pallra upp bjälklaget och när jag kom närmare hällen så såg jag att det fanns runskrift på den. Så jag tog en bild, berättar Gundemar Lindahl, från Byggnadshyttan, som hittade den sedan länge försvunna stenen.

Stenen visade sig nämligen vara den minnessten, som finns omnämnd redan på 1600-talet och som beskriver branden i Hejde kyrka 1492. Runorna berättar om att kyrkan brann under en procession, eller ordagrant ”bildbärande”, på (påsk-) lördagen 1492.

Artikelbild

| Runornas utformning avslöjar att det är en gotlänning som huggit dem.

– Stenen i sig är mycket ovanlig. Den är daterad i sig till 1492 – det står på den. Kyrkbranden är inte känd från någon annan källa. säger Magnus Källström, runolog som under fredagen inspekterade stenen.

Stenen omnämns senast av P.A. Säve, 1854, sedan dess har den varit spårlöst försvunnen.

– Stenen har varit på avigvägar och man har inte vetat om den varit förstörd eller inbyggd någonstans. Men den är hel och har samma utseende som i mitten på 1800-talet. Det är mycket spännande, just att vi får originalkällan. Det är jättelätt att läsa runorna, sen ser jag att det finns lite små felläsningar i äldre läsningar, säger Magnus Källström.

Även runorna i sig bjuder på avslöjanden.

– För oss runforskare är runan ”h” väldigt intressant. Den finns egentligen bara på Island och i Dalarna på 1600-talet. Tittar man på runformerna ser man att det är en infödd gotlänning som har huggit stenen, säger Magnus Källström.

På Gotland användes runor längre än på många andra håll.

– Det är ett av de ställen där runorna lever längst, i hela Norden, från järnåldern ända in på 1500-1600-talen, säger Magnus Källström.

Runorna är huggna i en originalsten från kyrkgolvet och har enligt tidigare källor legat synlig i golvet, för att berätta om tragedin som drabbade kyrkan och Hejdeborna för drygt 500 år sedan. På fredagen kom stenen åter i ljuset och nu väntar en tillståndsprocess för att åter ge stenen en framträdande plats i kyrkan.

Och för Gundemar Lindahl och hans kollegor som arbetar med renoveringen av kyrkan, blev fredagen en ovanlig arbetsdag.

– Det är ett kul avbrott i bortknackandet av puts, säger Gundemar Lindahl.