Den som använder telefonens inspelningsfunktion för intervjuer får alltid veta exakt var samtalet utspelades – ibland prick på koordinaten. Ja, nästan i alla fall.

När jag träffar de gotländska konstnärerna Agneta Gazelius och Siri Iversen-Ejve blir det automatiskt genererade filnamnet kort och gott: ”Ny inspelning. 12 mars 2019”.

Fårö, närmare bestämt Hammars, är förstås inte världens ände. Man kommer ändå inte undan att rätt många sökt sig just hit för lite lugn och ro – så vi får nog ha överseende med att den smarta telefonen i det här fallet är bra dum.

Artikelbild

| Huset på Bergmans fastighet har fungerat som ett konstnärligt laboratorium för Agneta Gazelius och Siri Iversen-Ejve.

Agneta Gazelius och Siri Iversen-Ejve isolerade sig under knappt tre veckor i ett av annexen på Ingmar Bergmans fastighet vid Hammars. De befann sig där tack vare ett stipendium från Bergmangårdarna.

Syftet: Att färdigställa det gemensamma konstprojektet ”Oidipus x 2”, som kommer att visas på konstfestivalen Supermarket Art Fair i Stockholm nästa vecka.

– Temat på årets Art Fair är tabun, så jag och Agneta satte oss ned för att spåna en dag i oktober. Vi kom fram till det mest universella – och gräsligaste – nog ändå är incest. Det ledde oss vidare till Oidipus-myten. Vi började också fördjupa oss i mer aktuella fall, säger Siri Iversen-Ejve.

Hur gestaltar man då det mest förbjudna? Konstnärerna visar ogärna verken innan utställningen har öppnat. Här och nu får vi hålla till godo med några generella utgångspunkter.

Artikelbild

| Denna fotoserie är ett få verk som Agneta Gazelius kan tänka sig att visa innan utställningen öppnar.

– Det som utmärker ett tabu är att det hålls hemligt, göms. Mina bidrag går därför mycket ut på att packa in, säger Agneta Gazelius kryptiskt.

– Där finns det en koppling till Bergman, tycker jag. I mysteriet – att dölja och ta fram det hemliga. Det är en energi i det där – det känns nästan som om den sitter i väggarna här, tillägger Siri Iversen-Ejve.

Artikelbild

| Siri Iversen-Ejve vet inte varför hon började samla stensnoppar under sina promenader.

Dukarna som hon målar på har därför varit undangömda en tid i naturen runt Hammars. Genremässigt rör sig ”Oidipus x 2” annars över gränserna med fotografi, bildkonst och video.

Och så ställer Siri Iversen-Ejve ut sin snoppstenssamling.

– Det är fallosformade stenar jag plockat när jag varit ute och gått med hunden. Jag vet egentligen inte varför jag började med det, säger hon.

– Min uppfattning är att de anknyter till det klassiska. I Grekland hade man idoler föreställande bröst, penisar och hela kroppar som man tillbad. Dessutom är de här stensnopparna ju lite vackra, säger Agneta Gazelius.

Om man isolerar sig och under lång tid jobbar med ett så frånstötande tabu – förändras någonsin förhållningssättet till ämnet?

– Grunduppfattningen är givetvis densamma, att detta är något fruktansvärt. Men precis i början av den här processen var det kanske mer starka känsloreaktioner. Efter ett tag kom det mer att handla om att vrida och vända på ämnet, hitta en grund för diskussioner och eftertanke, säger Siri Iversen-Ejve.

Den undanskymda tillvaron i skogen under stipendievistelsen har varit en förutsättning för projektet, betonar Agneta Gazelius.

– I Oidipus-myten hittar Oiudipus modern och hustrun Iokaste hängd. Jag tänkte mycket på det där, hur det skulle kännas. Jag gick ut till spegeln här, slappnade av, hängde med huvet, försökte föreställa mig repet runt halsen. Då kände jag det i hela kroppen. Skammen. Jag hade nog inte kommit in i den känslostämningen om det inte vore för platsen och omständigheterna, säger hon.

När den här artikeln går i tryck är vistelsen vid Bergmangåradarna över, och det är bara dagar kvar tills Supermarket Art Fair invigs. Samarbetet Gazelius–Iversen-Ejve lär dock fortsätta.

– Efter veckorna tillsammans i det här huset börjar jag redan känna lite seperationsångest. Men vi kommer att bära med oss upplevelsen och föra den vidare. Vårt skapande och våra tankar glider in hos varandra mer och mer – trots generationsklyftan, säger Agneta Gazelius.

– Vi har till och med börjat drömma tillsammans. Häromnatten drömde jag att Agneta gick mot mig här nere vid stranden – som Döden i ”Det sjunde inseglet”. Hon sa: ”Det är jag som är tabut. Jag är här för att diskutera”, säger Siri Iversen-Ejve.

Ett stenkast bort spelade Ingmar Bergman en gång in ”Persona”, filmen där Bibi Anderssons och Liv Ullmanns ansikten smälter samman i en ikonisk scen. Identitet är alltid flytande i Bergman-land; att de gotländska konstnärerna emellanåt spökar i varandras drömmar bör alltså inte förvåna.

Vi befinner oss trots allt vid världens ände, utan geotaggar.