På söndagen gick en epok i graven. Familjen Nilsson har drivit auktionsverksamheten på Köpmansgården i Klintehamn i närmare 40 år, men nu är det över. Lönsamheten har sjunkit år för år, och nu har orken tagit slut.
– Någon gång måste det ta slut, och vi är väldigt överens i familjen om att det är dags nu. Auktioner ger ingenting längre. Nu för tiden finns det loppisar i näst intill varenda buske, och de har konkurrerat ut oss, säger Maj-Gunn Nilsson, ägare och den som startade verksamheten tillsammans med nu avlidne maken Thage Nilsson för fyra decennier sedan.
Köpmansgården har sedan starten varit ett riktigt familjeföretag, och sedan Thage Nilsson gick bort i december 2013 har det främst varit sonen Peter Nilsson och barnbarnet Frida Johansson som hållit i auktionerna.
– För egen del orkar jag inte längre, och Peters rygg har gått sönder av allt fraktande av föremålen som auktioneras ut. Till slut orkar man inte, men det känns så klart vemodigt och tomt. Väldigt tomt, säger Maj-Gunn Nilsson.
Vad har Köpmansgården betytt för de besökare som återkommit söndag efter söndag?
– Det har betytt väldigt mycket, det säger alla. Det här har verkligen blivit en mötesplats, och jag har hört flera säga att de inte vet vad de ska göra på söndagarna nu framöver.
På söndagen var auktionsgården i Klintehamn i princip fullsatt, och parkeringen utanför svämmade över av bilar. Bland besökarna fanns Gunnel Ahlberg och väninnan Marianne Strömgren.
– Jag har kommit hit återkommande under åtta års tid. Det känns urtråkigt att det här är sista gången. Man har lärt känna så mycket människor här och det sociala har varit lika viktigt som själva auktionen. Jag kommer verkligen att sakna det, säger hon.
Precis vid entrén satt Lars-Ove Fridlund, Dennis Randleff, Sune Olsson och Sven-Ove Svensson. De har besökt Köpmansgården näst intill varje söndag i 25-30 års tid.
– Det känns tungt och vemodigt, säger Dennis Randleff.
Vad har varit det bästa med Köpmansgården?
– Att det varit lite liv och rörelse. Det är det man kommer att sakna allra mest.
Som en hyllning till familjen Nilsson hade herrarna köpt en vacker blomsterkrans till Maj-Gunn Nilsson.
– Det var väldigt gulligt av dem. De här grabbarna har varit här nästan varje söndag, säger en rörd ägarinna.
– Självklart kommer man att sakna det här. Här har det alltid funnits någon att prata med.