Texten är från Gotland.net
– Det var mycket vidskepelse, allt gjorde man med avsikt att det skulle gå bra nästa år, berättar Gotlandskännaren Calle Brobäck som guidar oss genom den gotländska julen förr i tiden.
Det gällde att göra allt korrekt, från att ha tagit in jul-veden på rätt sätt till att ha stänkt ner hela lagården med salt.
Med sig till vårt möte har Calle böcker ur sin stora Gotlandicasamling.
Den bok som Calle främst hänvisar till är TH Erlandssons bok ”En döende kultur”, som handlar om det gotländska självhushållets dagar och om hur man firade jul förr.
Calle Brobäck är tacksam över Erlandssons nedteckningar över det gotländska bondelivet förr.
– Det fanns lika många traditioner på annat håll, men det var inte alla som hade förstånd att skriva ner det.
Julen var en överflödets tid, en fest för att fira att det mörkaste var slut.
Julförberedelserna började tidigt, redan i oktober, men det mest intensiva arbetet inleddes ungefär 14 dagar före julhelgen. Då åkte drängarna ut i skogen för att hämta torrved, och det gällde att plocka med sig så mycket som möjligt så att man klarade sig över trettonhelgen. Det var en stor skam om inte veden räckte till tjugondedag Knut.
– Veden staplades så att den nådde ända upp till taket, man skulle helt enkelt inte behöva gå ut för att hämta mer ved.
Några dagar innan jul slaktades julgrisen så att köttet skulle vara färskt och fint och ungefär samtidigt bryggdes Gotlandsdricken.
– Gotlandsdricken hade sin självklara plats på julbordet tillsammans med julsnapsen. Man drack bara svagdricka till vardags och tog lite starkare dricka till julfirandet, berättar Calle Brobäck.
Julbaket innehöll söta kakor och saffransbullar med russin på, kringlor, gorån, isterbakelser, vetebröd, men det bakades även präktiga limpor och ”talku” som är som en slags pirog med kött eller fisk i.
Vid lunchtid på julaftonen började det riktiga firandet med att man åt ”haidnu” (hedniskt). Det var inga bordsböner och dukat bord, utan man samlades till exempel i brygghuset kring dopp i grytan där man åt med fingrarna eller med en kniv. Det skulle vara ett riktigt fett och gott spad.
– Där låg julkorven och ett stort fläskstycke. Man åt så att man ”bleiv faitar up till åire”, berättar Calle Brobäck. (Blev fet upp till öronen red. anm).
Här är ett julfirande i Fleringe från 1960-talet. Texten fortsätter längre ned
Efter lunch hjälptes gårdarna åt att bära in ”gräupacken”, som var lika viktig som Kalle Anka och julgranen är för många av oss nutida människor. Gräupacken var en tung tallstock som stoppades in i eldstaden och som skulle brinna hela julen. Den andra änden la man på en pall eller stol, och det viktiga var att den aldrig fick slockna. Den sista biten sparades och det berättas bland annat om gårdar i Norrlanda där man slängde kolet i rågbåset i ladan så att man skulle få god skörd nästa år.
När de var färdiga med julstocken var det dags för djuren.
– Då tog husbonden fyra bröd som de gav till varje djurslag, allt för att stärka djuren inför det kommande året, berättar Calle Brobäck.
Därefter tog man en saltskopa och strödde överallt i lagården, på djuren och i båsen, något som skulle ge djuren bättre hälsa.
Svettpärlor
Sen var det dags för julbadet innan den egentliga julfesten började. Först med den så kallade otendagen, som bestod av kaffe och en vetebulle och lite brännvin till karlarna. Medan man satt kvar vid bordet läste man juldagstexten, sjöng psalmer och läste böner.
Nu tändes även julbrasan av all torrveden som burits in. Julbrasan var som ett slags förebild till våra tiders julgranar.
– Man skulle elda så mycket så att alla fick svettpärlor i pannan, allt handlade om ett överflöd av mat och eld.
Medan man ännu satt kvar vid bordet delades det ut julgåvor till tjänstefolket.
– Det som delades ut kunde vara något från slakten, något stickat eller annat som man producerat.
Under tiden lekte barnen i halmen som lagts på golvet och som skulle påminde om Jesu födelse och som barnen skulle få sova på.
– Det var såklart eldfarligt, men det var som en lek för barnen att hoppa omkring och släcka de glödstänk som kom ut från eldstaden.
Någon snäll tomte kom inte och knackade på dörren. Den tidens tomte, nissen, var en slags husande som värnade om gården, men man kunde blixtsnabbt hamna på obestånd med honom om man inte gjorde allt rätt.
– Tomten var det väldigt viktigt att hålla sig väl med, inte bara under julen.
Vid stora helger fick han risgrynsgröt, men annars ställde man ut vilken mat som helst.
Det var istället julbocken som gjorde entré i huset med buller och bång. Han var minsann ingen snäll figur. Barnen var livrädda och sprang och gömde sig för honom, berättar Calle Brobäck.
Bocken var en träbock i naturlig storlek som drängarna ledde in i stugan. Men de lite äldre barnen och ungdomarna förstod att i påsen som hängde runt julbockens hals hängde julklappar med nötter, äpplen och hemstickat.
Kappkörning
Julmiddagen på kvällen kunde bestå av gädda med pepparrot, gröt, lutfisk och skinka med senap. Precis som nu var det lite olika traditioner på olika gårdar. Middagen stod kvar på bordet över julnatten om något väsen skulle gå igen och var det mindre mat på morgonen visste man att någon varit där.
På juldagen skulle man vara stilla men först hade gårdarna kappkörning i full karriär från kyrkan.
– Den gård som kom hem snabbast klarade av sommarens arbete först.
Därefter gjorde gårdsfolket så lite som möjligt, man tog inte ens ut gödsel från gården, utan nu var det äntligen vila som gällde.
Innan barnen gick och lade sig skulle de ställa sina skor på bordet.
– På natten kom Staffan och lade nötter och annat gott i skorna, men bara för de som varit snälla. De som inte skött sig kunde få skräp i skorna, eller rent av stryk när de låg i sängen.
Annandagens stora händelse var Staffansritten, när fem pojkar klädde ut sig till Staffan och red från gård till gård för att sjunga Staffansvisan. Eftermiddagen ägnades åt lek och kalas och festligheterna brukade pågå ända fram till tjugondedag Knut, och då skulle julölet vara urdrucket.
Den dagen rullades den tomma öltunnan ut ur huset ut på gården, och så var julen slut!
Här kan du läsa mer om julfirande förr i tiden:
http://www.gotland.net/se-och-gora/arkiv/gamla-julseder-pa-gotland