Han har ett gott förhållande till Gotland, Christoffer Lundqvist. Dels har han spelat här vid flera tillfällen men inte minst har han haft ett fritidshus i Bäl.
Lundqvist kommer till Visby domkyrka den 1 maj, som del av dess 800-årsfirande, och har med sig sitt The Mothership, som han kallar det.
Det är närmast en installation av instrument, 25-30 stycken; cittra, pedalsteel, piano, bas, gitarrer, ukulele, mandolin, flöjter saxofoner, munspel och även en symfonirocksmelotron.
På alla dessa instrument improviserar han sedan, i sin egen bubbla, i runt tre timmar. Utan paus.
– Det handlar inte om att spela låtar utan att komma in i ett inre lugn, ett slags meditation, kan man säga. När jag börjar har jag ingen aning om vart musiken tar vägen.
Förutom ett stort och klappande hjärta för Gotland, som han har relation till sedan treårsåldern, har han ett musik-hjärta.
I hans studio har hundratals skivor spelats in, Per Gessle, Ulf Lundell, Thåström och Wilmer X finns bland dem. Han är också del av det Roxette som under våren turnerat i Sydafrika och Australien, till sommaren väntar Europa.
– Under åren har jag samlat på mig en hel massa instrument som man gör i en studio, nu tar jag med dem in i ett annat sammanhang.
Per Gessle och Christoffer Lundqvist under en Roxette-konsert 2015. Lundqvist trakterar ett 30-tal instrument men gitarr var det första han lärde sig, den fiolskola han som liten sattes i var inte riktigt hans grej.
Tanker är att tvätta bort all kontroll, låta idéerna flöda, spela in sig själv i realtid och återanvända under musicerandets gång.
– Du vet, jag är en ordentlig symfonirocknörd, Yes och Genesis och sånt, här kan jag få utlopp för att göra ett tjugo minuters gitarrsolo, sådant som aldrig får plats i en poplåt.
Skillnaden mellan Roxettes treminutare och dina tre timmar i en kyrka?
– Med Roxette lyfts man av publikkontakten, det är stämning och eufori. Men The Mothership fylld jag av ett stort lugnt. Men jag får lika mycket energi av båda.
Christoffer Lundqvist kommer till Visby med en campingvan och en van, körd av en kompis, fylld av instrument.
Till Gotland reser han för övrigt så ofta han kan. Han kallar ön för sitt andliga hem, så Lundafödd han är. Han har varit här med föräldrarna sedan barnsben och i drygt tio år hade han ett hus i Bäl, avyttrat för inte särskilt många år sedan.
– Gotland är frihet och natur, historia, skönhet och mystik. Och alla kyrkor, den akustiken som finns i gotländska kyrkorna finns ingen annanstans, det är helt makalöst.
Konserten är del av projektet Fredsduvan som invigs i domkyrkan på torsdagen. Musikaliskt deltar även Therese Löfgren och Dalia Munck.