Ett av fotografierna i "Botan – Allas gröna rum" visar en typisk scen från Botaniska trädgården i april. Stora delar av parken ligger insvept i mörker. Från bildens ena hörn letar sig en strimma ljus in. Skenet träffar en kvinna som stannat i steget, ställt ifrån sig handväskan och slutit ögonlocken.
– För mig symboliserar den bilden vad det här för sorts plats. Jag vet inte vad kvinnan tänker egentligen, men jag föreställer mig att detta var en paus hon unnade sig. En paus från Zoom-möten och storhandling på ÖoB och Coop Forum. Botaniska trädgården är ett ställe där man slipper omvärldens informationsbrus, ett ställe där man kan sätta sig på en bänk och bara fundera över tillvaron, säger Tommy Söderlund.
Han är författare och fotograf med ett förflutet som bildjournalist på Gotlands Tidningar. "Botan – Allas gröna rum", som utkommer på förlaget Eddy, är hans ode till det långsamma och cykliska livet.
– Det var någon som sa till mig att i Botan kan man stå med ryggen mot trädet och tänka på alla rötter som går långt ner i backen. Sen tittar man upp i trädkronan, och där ser man framtiden. Växterna vissnar, men de blommar igen nästa år. Det finns en trygghet i det, särskilt nu när omvärlden förändras i ett snabbt tempo, säger Tommy Söderlund.
Idén kläcktes redan för 20 år sedan när fotografen hamnade i samspråk med Göran Hellström, då annonschef vid Gotlandspress.
– Det fanns ingen bok om Botan då, så jag frågade honom om inte vi borde göra en. "Det kanske", sa han och flinade lite. Det rann ut i sanden, men så för två år sedan hörde han plötsligt av sig igen. Han var engagerad i DBW:s trädgårdsstyrelse och tyckte att tiden var mogen för boken som jag pratat om 20 år tidigare, berättar Tommy Söderlund.
Göran Hellström kom att fungera som ledare för bokprojektet. Vid sidan av Tommy Söderlunds bilder, som spänner över 30 år, finns texter om trädgårdens historia och dess betydelse för besöksnäringen. Trädgårdsmästaren Lasse Pettersson har därtill bidragit med fyra kapitel i ett mer reflekterande och poetiskt tonläge.
Texterna och bilderna har dock kommit till oberoende av varandra, det är fotografen noga med att betona.
– Vi har arbetat parallellt. Inledningsvis var det viktigt för mig att understryka att jag inte var intresserad av att göra en botanisk bok med massa latinska namn. Jag är mer intresserad av människans relation till en sån här plats. Det tyckte de lät bra, så jag fick helt fria tyglar.
Tommy Söderlunds lite gammelmodiga sätt att arbeta med kameran påminner i flera avseenden om de tröga och kretsformiga skeenden han sökt dokumentera i boken.
– Jag är dålig på att hitta på saker. Jag sätter stort värde på verkligheten. Därför ger jag mig helst ut utan en färdig idé. Jag flanerar hellre runt, och först när jag upplevt något ute i verkligheten föds tanken att gestalta det. Det är ett långsamt arbetssätt som kräver att man återvänder många gånger till samma plats.
I naturen avlöser döden och pånyttfödelsen varandra i en evig dans. Även det bokprojekt som inleddes för 20 år sedan har präglats av denna naturlag. I januari skrev Göran Hellström förordet, i februari var han borta.
– Det var förstås ett sorgligt slut, men jag finner tröst i att han i alla fall fick se att det blev något av vår idé.
Med andra ord: Att det bar frukt.