Maratondans spred sig som en form av underhÄllning under depressionens 1930-tal. En den tidens dokusÄpa, beskriver teaterchefen och regissören Thomas Sundström företeelsen:
â Folk köpte biljetter till det hĂ€r, det fanns ocksĂ„ vadhĂ„llning med i bilden. Deltagarna var ofta fattiga och sĂ„g en möjlighet att tjĂ€na en mindre summa pengar, men mĂ„nga sĂ„g det ocksĂ„ som en chans att upptĂ€ckas inom underhĂ„llningsbranschen. Alla fick delta. Det fanns bara en regel â att dansa sĂ„ lĂ€nge som möjligt.
Thomas Sundström berÀttar att det finns uppgifter om en danstÀvling som höll pÄ i fem veckor, innan alla deltagare gett upp och nÄgon hade "vunnit", vilket sÀger nÄgot om desperationen hos deltagarna.
â Det hĂ€r Ă€r en berĂ€ttelse med alla slags ingredienser, men framför allt vilar det pĂ„ tvĂ„ parallella plan. Dels handlar den om kampen för överlevnad och utsattheten för mĂ€nniskor i deras verklighet, dels pĂ„gĂ„r ett stort drama i den mordgĂ„ta som nystas upp och fĂ„r sin upplösning i slutet av förestĂ€llningen, sĂ€ger han.
DanstĂ€vlingen kommer givetvis att bli central pĂ„ teaterkyrkans scen â vars nya utformning sĂ€kerligen kommer att överraska en och annan ditkommen besökare under vĂ„ren. För första gĂ„ngen, Ă„tminstone under överskĂ„dlig tid, kommer scenografin vara uppbyggd i mitten av lokalen, med publik pĂ„ tvĂ„ lĂ€ktare.
Trots att en helt annan skÄdeplats möter publiken, Àr "Maratondansen" inte helt vÀrldsfrÄnvÀnd förra Ärets stora uppsÀttning "PÄ vÀstfronten intet nytt".
â I grunden handlar det om unga mĂ€nniskors kamp att överleva i den vĂ€rld de Ă€r satta till att leva i. Det finns en viss koppling med "PĂ„ vĂ€stfronten intet nytt", en generation senare, sĂ€ger Thomas Sundström.
En stor del av ensemblen Àr ocksÄ tillbaka i Ärets stora uppsÀttning. Alma Bengtsson Àr tillbaka Àven denna gÄng, och spelar en av huvudpersonerna, Gloria, som handlingen i "Maratondansens" rör sig kring:
â "PĂ„ vĂ€stfronten intet nytt" hade ett liknande tema som tar upp viktiga perspektiv pĂ„ utsatthet och individens egenvĂ€rde â men ocksĂ„ varje mĂ€nniskas kraft att förĂ€ndra sin situation, sĂ€ger Alma Bengtsson.
Hon fortsÀtter:
â Förhoppningsvis kan alla kĂ€nna igen sig i en eller flera delar, jag tror att ingen lĂ€mnas oberörd. Samtidigt hoppas jag att man fĂ„r med sig ett "ljus" hĂ€rifrĂ„n, nĂ„gon slags strimma av hopp. Jag hoppas innerligt att gotlĂ€nningarna tar chansen att gĂ„ och se det hĂ€r.
Dilan Amin som spelar Alma Bengtssons karaktÀr "Glorias" danspartner, "Robert", Àr dÀremot nykomling hos LÀnsteatern Gotland.
â Det kĂ€nns sĂ„ lyxigt att komma till en lokal teater dĂ€r man lyckats fĂ„ med sĂ„ mĂ„nga delar, utan att det blir rörigt, sĂ€ger Dilan Armin, frilansande skĂ„despelare som nĂ€rmast kommer frĂ„n jobb pĂ„ teatrar i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Han tror att den kommande uppsÀttningen blir nÄgot för alla.
â Det finns sorg och allvar men ocksĂ„ komik och show frĂ„n en stor ensemble men ocksĂ„ livemusik. Det ska bli vĂ€ldigt roligt att möta publiken, jag Ă€r nyfiken pĂ„ hur gotlĂ€nningarna ska reagera. Det kĂ€nns vĂ€ldigt maffigt och storslaget för att vara en relativt liten teater som det hĂ€r trots allt Ă€r, sĂ€ger Dilan Amin