Tydligare bild av Gotlands guldålder går inte att få än Hansans koggar vid kaj med packhus på rad bakom sjömuren. Men på samma sätt som Carl Gustaf Hellqvists målning av hur Valdemar Atterdag brandskattar Visby ifrågasatts är det dags att omvärdera den medeltida hamnen.
I senaste utgåvan av Gotländskt arkiv presenterar arkeologen Leif Zerpe nya rön om hamnområdet. Hans intresse för hamn och djupgående började i samband med utgrävningarna som han gjorde 2005 inför bygget av kongresshallen.
– Jag tyckte att blåleran som markerar havsbotten låg väldigt grunt, berättar han.
Leif Zerpe började ifrågasätta om de medeltida koggarna verkligen kunde ta sig ända in till sjömuren i mitten av 1200-talet. Vrakrester har visat att fartygsmodellen hade ett djupgående på 1,2- 2,4 meter. Bremerkoggen, den mest kända, hade ett djupgående på 2,25 meter.
För att ta reda på hur det förhöll sig har Leif Zerpe tittat på resultaten från gamla utgrävningar för att hitta noteringar om nivån där blålera börjar, och som markerar havsbottnen. Kvarteret Kanonen (där Almedalsbiblioteket ligger) grävdes ut redan 1966. Under 1960- och 70-talet gjordes flera utgrävningar längs sjömuren.
Genom att jämföra värdena från området vid kongresshallen och biblioteket med de vid sjömuren har Leif Zerpe räknat fram hur vattendjupet var kring 1250. I den beräkningen måste man ta hänsyn till att landhöjningen de senaste 1 000 åren varit två meter.
– Havsbottnen sluttar svagt. Om man tar hänsyn till landhöjningens inverkan ger det en dramatisk effekt över tid, säger han.
Förutom att studera gamla utgrävningar har Leif Zerpe med hjälp av Gustaf Svedjemo även gjort en rektifiering av gamla kartor, det vill säga att kartorna anpassats för att kunna läggas ihop med dagens digitala kartor.
Slutsatsen är att det djup som koggarna krävde inte nåddes förrän minst hundra meter ut från sjömuren.
– Modellen på Gotlands museum som visar hamnen är fin, men den funkar inte. Det är iskalla fakta, säger Leif Zerpe.
När Almedalens damm nyligen torrlades inför upprustningen fick Leif Zerpe ytterligare bevis för sin teori.
– Jag höll på att få kalla fötter. Tänk om det var djupare än jag beräknat. Men nivån där blålera hittades stämde överens med mina beräkningar, berättar han.
Slutsatserna väcker nya frågor. Om hamnen var för grund redan på 1200-talet, var lade fartygen till under Visbys guldålder?
En teori är att det byggts långa bryggor som gått ut från sjömuren för att kompensera för den grunda hamnbassängen, men spår av sådana har inte hittats.
Den gängse teorin säger att hamnverksamheten först under 1400-talet flyttades söderut, till en plats nedanför Visborgs slott. Leif Zerpe tror att förflyttningen skedde långt tidigare.
– Verksamheten flyttade troligen söderut redan under Visbys guldrusch, säger han och påpekar att arkeologer vid en utgrävning i kvarteret Residenset hittade rester av två stenkistor, som sannolikt utgjort fundament till en brygga.
Leif Zerpe tänker fortsätta sitt arbete om den medeltida hamnen. En teori är att sjömuren inte byggdes som försvarsmur, utan som en tullmur som tillkom under senare delen av 1200-talet när hamnverksamheten flyttat. En datering till senare delen av 1200-talet stämmer överens med de slutsatser Waldemar Falck kom fram till efter sina utgrävningar vid sjömuren.
– Drömmen vore att få gräva ett profilschakt rakt ut från sjömuren, men det lär nog inte bli aktuellt. Men det går säkert att vidareutveckla tankegångarna på flera sätt, säger Leif Zerpe.