Länsteaterchefen Thomas Sundström svarar för såväl manus som musik och har därmed satt sin tunga prägel på föreställningen. Historien bygger han på Pelle Sollermans roman "Köpmannen vid Lilla Strandporten" från 1942. Fiktion inom en dokumentär ram om två verkliga personer handlar det om. Publiken flyttas tillbaka till skiftet mellan 1700- och 1800-tal och miljön är oftast olika Visbymiljöer som varieras inom det stora scenbygget i trä.
Inledning är en klassisk "slutet först"-variant. Jacob Dubbe ligger 1844 på sitt yttersta och yttrar några sista ord som blir föreställningens mantra. Det handlar om att det är solen som gör så att månen lyser.
I spelet får man följa de ungas dramatiska och vindlande kärlekshistoria, från deras första möte i barndomsåren fram tills de slutligen kan leva tillsammans efter giftermålet 1802.
Musikteater medför en svår avvägning mellan tal och musik. Föreställningens två akter har för stora skillnader. Dominerar teaterspelet och berättelsedrivet i första akten så tar musiken och sångerna över i den andra som bjuder på flera spektakulära scener, dramatiska uppgörelser och svallande känslor.
Anmärkningsvärt är att den tillhörande musiken exekveras av endast en person, Daniel Kylén, som spelar på ett till det yttre gammalt taffelpiano som dock invändigt är ett nutida instrument. Men det fungerar.
Vad satsningen har lagts på när musikerna inte är fler än en råder det ingen tvekan om: Kostymerna. Det handlar om en för gotländska scener sällan skådad överdådig kostymprakt kompletterad med tidens klassiska peruker.
Det komprimerade berättandet medför att om Jacob Dubbe är en okänd figur för åskådaren blir det svårt att greppa hans resa från hunsat bodbiträde till betydande köpman när tyngdpunkten genomgående vilar på kärlekshistorien.
Ibland spelas på gränsen till buskis som de falsksjungande systrarna Burmeister under ledning av sin lärare Schinkeltoffeln. Att Lilian och Susanne associerar till discoduon Lili och Susie är bara en av flera återkommande populärkulturella blinkningar.
Rasmus Mononen agerar Jacob Dubbe, Anna Torsman spelas av Stina Nordberg. De agerar trovärdigt i sina minst sagt skiftande stämningslägen, om än någon gång väl högdramatiskt.
Skådespelarna ska i denna föreställning naturligtvis även vara skickliga på sångområdet. Det fungerar utmärkt i de flesta fall. Särskilt Stina Nordberg och Tomas Lindström (Annas far) får ut mesta möjliga av sina sångdelar.