Det var den största tv-satsningen någonsin som sänts från Gotland. I fyra timslånga program på bästa sändningstid i TV2, den ena av bara två kanaler, ledde Tommy Wahlgren underhållningen från Snäck med en rad stjärnartister på besök.
SE MER: "Summarn kummar" i SVT:s Öppet arkiv
Fredagen den 5 juli 1985 sändes det första avsnittet, bland gästerna märktes skådespelaren Hjördis Pettersson och artisten Susanne Alfvengren.
Det var tv-producenterna Annkie Medin (då Gjers) och Malou Hallström som värkt fram idén och lyckades sälja in den hos tv.
Det här var ju långt före Almedalsveckans genombrott med tv-tid från morgon till kväll, för att inte tala om alla tv-deckare som sedan dess givit Gotland utrymme i rutan.
– Huvudingrediensen var underhållning inför publik, berättar Annkie, men det var också teman som natur, kultur, mat och en del annat.
Annkie Medin arbetade under några år på 1970-talet som journalist på Gotlands Allehanda men hamnade sedan på tv i Stockholm, först som scripta och så småningom som producent.
Sitt stora genombrott fick hon genom att producera ett av televisionens mest banbrytande program, ”Gymping” med Susan Lanefelt.
Ingen som var med då, i 80-talets pastellgryning, har glömt hur man skulle ”kniiiiipa” med rumpan för att trimma sina stjärtmuskler och än i dag står programmet som en symbol för ett helt decennium. Den instruktions-LP som gjordes för att ”Svensson” skulle kunna gympa hemma även utan tv gav sedan en guldskiva.
Medin kom senare att gå vidare som producent, bland annat till succéprogram som ”Nöjesmaskinen” och ”Kvitt eller dubbelt”.
Men nu, sommaren 1985, var hon alltså tillsammans med kollegan Malou Hallström hjärnan bakom ”Summarn kummar”, en sommarkväll från Gotland.
Där ville hon visa upp ett annat Gotland än de gränder, rosor och ruiner som annars ofta syns, fokus hamnade istället på havet, himlen och horisonten.
De fyra avsnitten spelades in i realtid under en vecka, men sändes först i efterhand. Första inspelningsdagen vid poolen på Snäck var tordagen den 4 juli. Under eftermiddagen var det repetitioner och på kvällen, med start klockan 20, kopplades kamerorna på.
– Vi hade en sådan sagolik tur, solsken och klarblå himmel varje dag, havet och himlen blev en enastående kuliss, minns Annkie Medin.
Det fanns ett manus, så klart, men det hela byggde ändå mycket på improvisation.
Tommy Wahlgren hade vid tiden en bakgrund som popskribent och nöjespappa liksom chef för lokalradion men fick frågan om han var villig att ta sig an denna programledarroll:
– Det känns onekligen lite pirrigt att hamna på bästa sändningstid, sade han i en förhandsartikel i Gotlands Tidningar.
När jag så många år senare stämmer träff med Tommy Wahlgren och Annkie Medin vid det nu ombyggda Snäck bubblar minnena nästan över, de pratar närmast i mun på varandra; ”minns du det här och det här?”.
I ett av avsnitten cyklar du här nere på Strandpromenaden, sjungandes ”Summarn kummar” med en jättekeps på huvudet. Varför, Tommy?
– Ja, du, det kan man fråga sig, jag minns inte riktigt. Mycket skedde spontant. Förberedande snack med artisterna och redaktionen, inspelningar, intervjuer, flytt mellan olika spelplatser och till sist huvudinspelning där allt sattes ihop. Fullt fokus och koncentration och sen garv och batteriladdning. Men det är många som ställt samma fråga. Varför kepsen? Jag vet inte.
För den som vill går denna trailer att se på youtube.
Det var en början som kom att få en fortsättning inom televisionen, senare blev Tommy Wahlgren programledare för såväl ”Lat lördag” som ”xxx Gotland”, ett underhållningsprogram sänt från Rackarbacken i Visby.
Vad han definitivt minns är att han var uppfylld av sitt uppdrag:
– Jo, att handlarsårken från Lokrume fick göra ett så stort jobb, det var speciellt .
Bland artisterna som framträdde i serien märktes Basse Wickman, Peter Lundblad, Galenskaparna & After Shave, Lotta Hedlund, Lili&Susie och heta Herreys, som året före vunnit Eurovision Song Contest med låten ”Digiloo-diggiley” och nu kom direkt från uppträdande i USA. Men det var också gotländska stjärnor som tändes, som Ainbusk Singers, Di Sma och Babben Larsson, som då var sångartist.
I det sista avsnittet var premiärlejonet Alice Timander, med sommarviste i Ljugarn, blickfång i öppningsnumret, producenterna väjde inte för någon idé och ville nu ha henne liggandes på huven på en amerikansk bil.
– Men då gällde det ju att ha en bil också, vet du hur vi gjorde? säger Annkie Medin.
Nej, berätta.
– Malou och jag var ute och åkte när vi fick syn på en glänsande Cheva eller Cadillac eller vad det var. Vi körde i fatt den och fick den att stanna, föraren var snäll och lånade ut den, han kom direkt från biltvätten, den var alldeles ren och nyvaxad!
Men kanske var ändå den allra största stjärnan gotländskan Susanne Alfvengren, som alltså medverkade i premiärprogrammet.
Året före hade hon med dunder och brak slagit igenom med låten ”När vi rör varann”, en cover på amerikanen Dan Hills ”Sometimes when we touch”, i tv-programmet ”Razzel”, sången etablerade gotländskan som sångdialekt och fick ett helt folk att sträcka på sig.
För Susanne blev ingenting sig likt och efteråt surfade hon på en framgångsvåg:
– Det var den låten och efterföljande LP:n ”Magneter” som gjorde att jag kunde leva på musiken, berättar hon.
Men hur var det då med Håkan Loob och de där tennisstjärnorna? Jo, bara någon kilometer från Snäck-komplexet pågick en tennisturnering som inte sett sin like sedan dess.
Banorna i Botairlunden, vilka anlagts 1966, hade nu tagits i besittning av några av världens främsta spelare genom tiderna; rumänske världsettan (1973) Ilie Nastase, ”den flygande holländaren” Tom Okker, australiern Fred Stolle, en av världens främsta spelare under 60-talet, och amerikanen Stan Smith som under karriären tog hela sju Grand Slam-titlar.
Måndagen den 9 juni släppte dessa giganter loss sina backhands och forehands på det röda gruset inför 1200 åskådare, bland dem landshövding Claes Elmstedt, kommunalrådet Eric Carlsson och vice statsministern Ingvar Carlsson.
Till slut stod Stan Smith – Wimbledonmästaren från 1972 som också givit namn åt en populär skomodell – som segrare i alla-mot-alla-turneringen och kunde ta emot segerchecken på 15 000 dollar, en dag då dollarkursen stod i 8,56 svenska kronor.
”Tennisfesten blev en succé utan like” utropade Gotlands Tidningars sammanfattande rubrik och skribenten Per Hammarlund kunde meddela att drygt 3000 åskådare besökt arrangemanget.
Mest populär av alla var nog ändå Björn Borg, den svenske giganten som lagt ner sin tenniskarriär två år tidigare, som var på sitt första Visby-besök.
Tillsammans med flickvännen Jannicke Björling, som väntade parets första barn, rörde han sig otvunget i vimlet och höll också, trots att han alltså inte spelade, en presskonferens där han levererade en riktig bomb:
– Jag flyttar hem till Sverige. Det passar bra nu när jag ska ha familj. Jag har bott elva år i Monaco och trivs perfekt, men jag är svensk ända in i hjärtat.
Två jättearrangemang samma vecka, alltså, tv-inspelning och tennisturnering. Så varför inte dra nytta även av dessa stjärnor!
Så kom det sig att Okker, Nastase, Smith och Stolle sågs kämpa i gutniska lekar intill poolen på Snäck; herre på stang, spark bleistre, stångstörtning och rövkrok.
Bland dessa ess dök även gotländske hockeyprofilen Håkan Loob upp i tv-rutan, Loob som vid tiden var NHL-proffs i Calgary Flames och fyra år senare skulle vinna den åtråvärda Stanley Cup-titeln.
– Jag var hemma på sommarsemester när tv hörde av sig och ville ha med mig, allting var helt galet, skrattar han när jag ringer upp honom i Karlstad.
Minnena är glasklara trots att tiden gått, hur han enkelt besegrade Ilie Nastase när de sparkade bleistre, rumänen fick ingen ordning på repen runt vristerna.
Det var som ett tidigt ”Mästarnas mästare” långt innan det programmet dök upp i SVT:s tablå och Loob själv fick möjlighet att vara med (2012).
Och när Fred Stolle stod för motståndet i rövkrok blev det heller ingen match.
– Jag var ju rätt stark i benen, så när vi krokat i välte jag över honom och daskade till honom i arslet så han bara for i väg!
Loob – klädd i ljusgula, tajta och högt skurna shorts som i fel vinkel visade mer än någon ville – fick senare programmet på ett VHS-band, en tejp han fortfarande han i sina gömmor. På sätt och vis var det stort att ha varit nära dessa stjärnor, tycker han. Trots att han själv tillhörde världstoppen i sin sport.
– Tennis var så stort i min uppväxt, jag följde alltid Wimbledon och brukade se Janne Lundqvist spela när han var i Slite på somrarna. Ja, det var verkligen en udda grej, det där, tack för att du påminde mig!
En annan som minns är Visbybon Anders Eriksson, under ungdomsåren i sent 70-tal var han målvakt i Sudrets HC och fick vittja nätet många gånger när Loob var motståndare.
Den här dagen på Snäck var han medhjälpare i produktionen och fick alla möjliga fixaruppdrag. Bland annat att skyla Stan Smith när denne bytte byxor.
– Han hade inga badbrallor med sig, vi grabbar fick stå i en ring runt honom när han bytte om till Erik Hedins gamla shorts som han lånat, minns Anders Eriksson.
Erik Hedin, legendarisk Stångaspelskämpe som förstås var på plats när det vankades gutnisk idrott. Han störtade den tunga stången längre med en hand än tennis-adeln fick i väg den lilla stången med hjälp av två!
Så här många år senare är Tommy Wahlgren och Annkie Medin fortfarande stolta över programmet, det var tv-underhållningen på ett helt nytt sätt, även om Aftonbladets recensent var ljum i sin kritik, ”Är det nödvändigt att prata gotländska?” löd rubriken på hans kolumn efter premiären.
Både Tommy och Annkie fick uppskattande brev från kanalchefen Olof Hansson.
– Han skrev ”Det var den bästa sommarunderhållningen jag sett”. Det kändes otroligt stort, säger hon, så här många år senare.