Stickning och hemslöjd i största allmĂ€nhet har fĂ„tt ett rejĂ€lt uppsving de senaste Ă„ren. HĂ€romveckan publicerade GT-kulturen en intervju med stickboksförfattaren Erika Ă berg med rubriken âMer Ă€n bara en strumpaâ.
à berg betonade dÀr att det inte handlar sÄ mycket mönster och teknik. Mer om mötena, samtalen och gemenskapen som uppstÄr nÀr flera ses för att slöjda tillsammans.
Under mitt besök pÄ Folkets Bio Visby i torsdags inser jag att det inte rör sig om tomma ord. I biosalongen sitter ett tjugotal damer med blicken ömsom fÀst vid duken, ömsom vid stickorna som far frenetiskt i luften.
Och visst samtalas det friskt, Àven mellan bÀnkraderna. Den reporter som försöker stÀlla en frÄga till en av biobesökarna fÄr svar av hela salongen. Att i efterhand Äterge vem som sa vad blir nÀstintill omöjligt. Men kanske gör inte det sÄ mycket, för kören av röster uttrycker sig samstÀmmigt i kÀrnfrÄgan:
ââFilm Ă€r underbart. Stickning Ă€r underbart. Tillsammans blir det Ă€nnu mer underbart.
Agneta Holmgren, medlem i bioföreningen, Àr benÀgen att hÄlla med. Det var hon som tog initiativet till konceptet tidigare i Är.
ââI ideella föreningar finns det stora möjligheter att driva den hĂ€r formen av projekt. Om man verkligen brinner för nĂ„got Ă€r det fritt fram att föra fram idĂ©n. Och om man fĂ„r grönt ljus Ă€r det bara köra, sĂ€ger hon.
Torsdagens Slöjdbio blev den tredje i ordningen sedan starten. I vĂ„ras visade man âKvinnan i guldâ och âAnders, jag och hans 23 andra kvinnorâ. Den hĂ€r gĂ„ngen föll lotten pĂ„ âA Star is Bornâ med Bradley Cooper och Lady Gaga i huvudrollerna.
Nu lottas det förstÄs inte om filmerna. Men programsÀttningen Àr faktiskt av det böjliga slaget.
TvÄ tillfÀllen ÄterstÄr i höstprogrammet; vilka filmer som gÀller dÄ har Agneta Holmgren ingen aning om i skrivande stund.
ââJag tycker om att hĂ„lla det dĂ€r öppet. Det Ă€r jag som bestĂ€mmer i slutĂ€ndan, men jag tar gĂ€rna emot tips och förslag frĂ„n vĂ„ra besökare.
Hur gÄr det hela till dÄ? RÄder sedvanlig bioetikett, undrar jag.
ââVi Ă€r vĂ€l lite mer toleranta vad gĂ€ller snack under filmen och sĂ„. Men om filmen Ă€r gripande sĂ„ blir det inte sĂ„ mycket prat Ă€ndĂ„. Egentligen finns det inte fler störningsmoment under vĂ„ra visningar Ă€n vanliga, dĂ€r det plockas och prasslas med godispapper, jackor och allt vad det kan vara, svarar Agneta Holmgren.
Ăr det inte svĂ„rt att hĂ€nga med i filmen nĂ€r man Ă€r upptagen med ett handarbete?
ââStickning förbĂ€ttrar faktiskt koncentrationen. Det finns en anledning till att mĂ„nga gillar att sticka medan de lyssnar pĂ„ föredrag, till exempel. Samtidigt försöker vi undvika filmer med alltför avancerad intrig. SprĂ„kfrĂ„gan har ocksĂ„ betydelse. Filmer som inte Ă€r pĂ„ svenska eller engelska lĂ€mpar sig av förklarliga skĂ€l inte sĂ€rskilt bra för Slöjdbio.
En optimal slöjdfilm, finns det en sÄdan? frÄgar jag Carina Petersson, en av de rutinerade Slöjdbio-besökarna inne i salongen.
ââDet ska helst vara en lĂ„ng, halvtrĂ„kig film dĂ€r det inte hĂ€nder sĂ„ mycket. Typ âBorta med vindenâ. Om det blir vĂ€ldigt spĂ€nnande, eller snyftigt, sĂ„ hamnar stickningen oftast i knĂ€t. Men det betyder ju bara att filmen Ă€r bra, sĂ€ger hon.
Hinner man komma nÄgonvart med handarbetet innan filmen Àr slut dÄ?
ââJodĂ„, man fĂ„r se till att lĂ€gga upp enklare mönster bara, hinner Carina Petersson fĂ„ ur sig innan ljuset slĂ€cks ned aningen och filmen börjar.
Men samtalen i salongen, de fortsÀtter lÄgmÀlt förbi förtexterna.