I alla år har guider stannat vid den kända statyn ”Ymnighetsgudinnan” på Packhusplan på Strandgatan och berättat att den är gjord av konstnären Karl Romin, teckningslärare, arkitekt men också känd som målare i Visby.
Nu har det uppdagats att den historien inte stämmer. Det var i höstas som den 1,3 meter höga statyn i gjutjärn, i folkmun kallad ”Fnasket i plasket”, monterades loss och skickades på konservering inom ramen för projektet ”Konsten i världsarvet”.
– Vi går igenom den konst som finns i innerstan och kollar skicket med en åtgärdsplan. Konsten är en viktig del av kulturarvet, säger Berit Ångman Svedjemo, projektledare och intendent vid Gotlands museum.
När statyn lyftes hittades i infästningen mot cementkanten en gravering som tidigare varit dold: ”J&C.C.Bolinder.Stockholm”. Nya efterforskningar visar att Visbys äldsta och mest kända staty inte alls är gjord av konstnären Romin, utan faktiskt beställd ur en katalog.
Den 9 maj 1899 beviljades Visby stad 1 000 kronor i anslag för att utsmycka Packhusplan. Bolinders gjuteri hade varit med på den stora världsutställningen i Stockholm 1866 och vattenstatyer var dåtidens stora trend i offentlig konst. Den franska konstnären Pierre Loysons förlaga ”Ung flicka med trumpetsnäcka” kunde med ny gjutteknik massproduceras och såldes via katalog. Bland annat av Bolinders, som ”Vattenkonst nr.12”. Liknande verk finns i bland annat Eskilstuna och i Gävle.
Nu måste historien skrivas om och guiderna i Visby få en ny historia att berätta, om den numera kraftigt grönfärgade statyn. Berit Ångman Svedjemo vill inte kalla historieförvanskningen för en skandal.
– Jag tycker bara att det är bra att det har kommit fram. Det märkliga är hur det har gått till och hur en ”sanning” kan komma till. Genom projektet har vi fått veta hur det egentligen är, säger hon.
I går kom en metallskylt på plats med den franska konstnärens namn. Att statyn har gjutits i stor upplaga påverkar inte det historiska värdet.
– Den speglar tiden när besöksnäringen kom till Gotland och industrialismen. Den kulturhistoriska platsen är som den är och jag tycker att det är värdefullt att bevara ett tidstypiskt konstverk som det här också, säger Berit Ångman Svedjemo.
Hon är glad över att projektet har kunnat bidra med att kasta nytt ljus över verket.
– Det känns bra, men jag tycker att det är tråkigt för alla som har gått omkring och trott att det var Karl Romin, och alla besökare som har fått fel information. Det var historien då – men den kan förändras när det kommer fram nya fakta, säger hon.