Artikeln kommer från Gotland.net. >>
Lars och Evy Hedströms 1800-talsgård ligger omgiven av färgstarka Gotlandsgårdar som målats i tidstypisk rosa färg.
Någon kilometer bort ligger lilla Viklau medeltida kyrka, kanske mest känd för Viklau-madonnan från 1100-talet.
När jag svänger in till Linnéagården, som Lars och Evy döpt sin gård till efter äldsta barnbarnet, möts jag av ett stort bilsläp som täcker dörren till den före detta ladugården, som nu ska inrymma ett museum. Paret lastar in grejer som de köpt dagen innan på södra Gotland.
De berättar entusiastiskt om mjölkkannor, en gammal mjölkpall, och korgarna som de nu räddar och bevarar för eftervärlden.
De enorma samlingarna från Viklau gårdsmuseum vid Sigsarve, som Adolf och Hulda Jakobsson drev under många år, gick under klubban för 14 år sedan. Ett museum som Lars och Evy alltså vill återskapa.
Lars och Evy var med på gårdsauktionen, men visste ännu inte att de skulle köpa gården 14 dagar senare, berättar de.
– Det var en enorm auktion! När vi fick höra att gården också skulle gå på auktion, bestämde vi oss. Här kände vi oss hemma, och här ville vi bo. Om man lämnar en välrenoverad gård efter sig till eftervärlden, har man i varje fall gjort någon nytta, säger Lars med glimten i ögat.
– Men hade vi vetat att vi skulle köpa gården, hade vi ju köpt mer på auktionen och låtit det stå kvar, säger Evy.
Lars och Evy Hedström delar sin pensionärstillvaro mellan Ingarö och Viklau, där de bor ungefär halvårsvis. De har alltid samlat på gamla saker, berättar de.
När de köpte gården i Viklau på auktion för 14 år sedan, började de med att renovera boningshuset från 1800-talet. Därefter har de stegvis renoverat ekonomibyggnaderna på gården.
Lars och Evy har genom gamla bilder från de tidigare ägarna kunnat återskapa en bild av hur det såg ut på gården. Till sin hjälp har de även haft byggnadsvårdare Stefan Haase.
– Vi har haft utbyte med den gamla ägaren, som varit här och tittat på det vi återskapat. Hon var jättenöjd, så det känns väldigt roligt.
Att ha ett eget museum har länge varit en dröm, berättar Evy, när hon visar runt i den gamla lagården.
I museet kommer det att visas bilar, vara en affärsdel, ett litet skomakeri, mycket skyltar, gamla kläder, dockvagnar, leksaker, gårdsverktyg, 1700-talskläder och mycket mer.
Redan nu är affärsdelen färdig, med en mängd burkar och förpackningar från förr. Här finns allt för den nostalgiske: niveaburkar, mjölpaket, mjölkförpackningar och kaffepaket.
Lars och Evy hittar grejerna genom köp- och säljgrupper på facebook, tradera, blocket och privatpersoner.
– Vi är jättetacksamma och glada för det, men vi har tyvärr inte möjlighet att ta emot några stora saker, som hästvagnar och dylikt, säger Evy.
De är noga med att dokumentera de saker de tar emot, för att förmedla historien vidare till framtida besökare.
– Historien bakom är verkligen jätteviktig, poängterar Lars.
Lars visar mig in i garaget där det står några riktiga gamla klenoder, bland annat en A-ford från 1928 som ägts av kronprinsessan Victorias före detta pojkvän, Daniel Collert. Daniels pappa, Göran Collert och Lars är gamla vänner.
– Jag blev ombedd att göra iordning den till Daniels student, och fem år senare fick jag ta över bilen. Det är så roligt, eftersom jag håller på med gamla bilar som hobby. Han brukar alltid fråga hur det är med Alvar, som bilen heter, när han ringer.
Det är mycket arbete som ligger bakom restaureringen av gården, och uppbyggnaden av det lilla museet.
– Vi sitter inte ner många minuter, säger paret och tittar på varandra.
Tanken är att de kommer att slå upp portarna till museet nästa sommar.
– Vi kommer att smyga igång museidelen redan till sommaren, men öppnar nog på riktigt först till nästa sommar. Tanken är att folk får ringa och kolla om vi är hemma innan de kommer.