NÀr Ingmar Bergman i sitt sommarpratarprogram 2004 frÄgade var musiken kommer ifrÄn blev han nedringd och det blev postkaos i Radiohuset. Uppenbarligen vÀckte frÄgan lusten hos mÄnga att reflektera över nÄgot som vi i dag tar för givet. Det Àr en oerhört bra och viktig frÄga som Bergman stÀller. Jag har dÄ och dÄ reflekterat över frÄgan, och breddat till fler kulturella uttryck; konsten, teatern och dansen. Under de hÀr 20 Ären som gÄtt sedan jag först hörde frÄgan har mitt liv förÀndrats radikalt och frÄgan kom i ett nytt ljus flera gÄnger. Tidigare skulle jag inte tÀnkt att teatern kommer frÄn gud, men i dag Àr det min övertygelse. Liksom musiken, konsten och dansen. Jag vill tro att vi begÄvats med dessa uttryck för att, genom dem, nÀrma oss det eviga. Det som vi sjÀlva inte rÄder över, eller ens kan förstÄ helheten av. Kulturen Àr ett sÀtt att försöka ordna och förstÄ det vi aldrig kommer kunna förstÄ.
Det som Àr problematiskt i vÄr tid Àr att kulturen har gjorts instrumentell, och skall vara mÀtbar. Vi har förflyttat kulturen frÄn mÀnniskans sjÀl till att bli en samhÀllelig, och i viss mÄn politisk sak.
Men lÄt oss för ett ögonblick tÀnka pÄ kulturen som; nÄgot oss givet, precis som kÀrlek, nÄd och förlÄtelse. Som kristen troende Àr det hÀr gÄvor vi tror pÄ att vi fÄr. Utan motprestation. Det Àr ju en absurd tanke att dessa gÄvor skulle göras instrumentella. Att myndigheter skulle skapas för att fördela stöd till organisationer och grupper för att skapa dessa gÄvor. Anslag ska ansökas och redovisas med publiksiffror, kriterier och resultat.
Okej, sĂ€ger nĂ„gon, men nĂ„d, kĂ€rlek och förlĂ„telse Ă€r ju inget mĂ€nniskor skapat men det Ă€r dĂ€remot kulturen. Ăr det, sĂ€ger jag? Jag vill mena att kulturen Ă€r ett svar pĂ„ mĂ€nniskans sökande efter mening och det högre. Och de olika kulturformerna Ă€r skapade genom det svaret. Men inte av mĂ€nniskan, utan vi gavs den gĂ„van.
Under Ärtusenden har schamaner, dansare, konstnÀrer varit nÀra maktens centrum, nÀra hÀrskarna, nÀra flockens ledare. Det var centralt att föda dem som fÄtt gÄvan. De var resande i det expanderande mÀnskliga sinnet. SkÄdespelare och musiker var satelliter som sÀndes ut i det okÀnda och tog med sig nya erfarenheter hem. I dag Àr vi förpassade till en instrumentell institution. I dag kallas vi kreativa nÀringar. Amen.
Roxys kulturtips: Louisiana Avenue premiÀr 15 februari pÄ Roxys Jazzklubb, Donners Event.
tomas@tomaslindstrom.se