NÀr frÄgan Àr viktigare Àn svaret

Ibland Àr frÄgan viktigare Àn svaret. Det sÀgs att den som inte ska bli förslavad av AI mÄste kunna stÀlla de rÀtta frÄgorna.

PÄ torsdag spelar Louisiana Avenue Jazzklubben. Men varifrÄn kommer musiken? FrÄn gud, tror krönikören Tomas Lindström.

PÄ torsdag spelar Louisiana Avenue Jazzklubben. Men varifrÄn kommer musiken? FrÄn gud, tror krönikören Tomas Lindström.

Foto: Dennis Pettersson

Roxys kulturkrönika2024-02-14 18:15
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

NĂ€r Ingmar Bergman i sitt sommarpratarprogram 2004 frĂ„gade var musiken kommer ifrĂ„n blev han nedringd och det blev postkaos i Radiohuset. Uppenbarligen vĂ€ckte frĂ„gan lusten hos mĂ„nga att reflektera över nĂ„got som vi i dag tar för givet. Det Ă€r en oerhört bra och viktig frĂ„ga som Bergman stĂ€ller. Jag har dĂ„ och dĂ„ reflekterat över frĂ„gan, och breddat till fler kulturella uttryck; konsten, teatern och dansen. Under de hĂ€r 20 Ă„ren som gĂ„tt sedan jag först hörde frĂ„gan har mitt liv förĂ€ndrats radikalt och frĂ„gan kom i ett nytt ljus flera gĂ„nger. Tidigare skulle jag inte tĂ€nkt att teatern kommer frĂ„n gud, men i dag Ă€r det min övertygelse. Liksom musiken, konsten och dansen. Jag vill tro att vi begĂ„vats med dessa uttryck för att, genom dem, nĂ€rma oss det eviga. Det som vi sjĂ€lva inte rĂ„der över, eller ens kan förstĂ„ helheten av. Kulturen Ă€r ett sĂ€tt att försöka ordna och förstĂ„ det vi aldrig kommer kunna förstĂ„. 

NÀr Ingmar Bergman i sitt sommarpratarprogram 2004 frÄgade sig var musiken kommer ifrÄn, blev responsen enorm.
NÀr Ingmar Bergman i sitt sommarpratarprogram 2004 frÄgade sig var musiken kommer ifrÄn, blev responsen enorm.

Det som Ă€r problematiskt i vĂ„r tid Ă€r att kulturen har gjorts instrumentell, och skall vara mĂ€tbar. Vi har förflyttat kulturen frĂ„n mĂ€nniskans sjĂ€l till att bli en samhĂ€llelig, och i viss mĂ„n politisk sak. 

Men lĂ„t oss för ett ögonblick tĂ€nka pĂ„ kulturen som; nĂ„got oss givet, precis som kĂ€rlek, nĂ„d och förlĂ„telse. Som kristen troende Ă€r det hĂ€r gĂ„vor vi tror pĂ„ att vi fĂ„r. Utan motprestation. Det Ă€r ju en absurd tanke att dessa gĂ„vor skulle göras instrumentella. Att myndigheter skulle skapas för att fördela stöd till organisationer och grupper för att skapa dessa gĂ„vor. Anslag ska ansökas och redovisas med publiksiffror, kriterier och resultat. 

LÀnsteatern repeterare vÄrens stora förestÀllning "Maratondansen".
LÀnsteatern repeterare vÄrens stora förestÀllning "Maratondansen".

Okej, sĂ€ger nĂ„gon, men nĂ„d, kĂ€rlek och förlĂ„telse Ă€r ju inget mĂ€nniskor skapat men det Ă€r dĂ€remot kulturen. Är det, sĂ€ger jag? Jag vill mena att kulturen Ă€r ett svar pĂ„ mĂ€nniskans sökande efter mening och det högre. Och de olika kulturformerna Ă€r skapade genom det svaret. Men inte av mĂ€nniskan, utan vi gavs den gĂ„van. 

Under Ă„rtusenden har schamaner, dansare, konstnĂ€rer varit nĂ€ra maktens centrum, nĂ€ra hĂ€rskarna, nĂ€ra flockens ledare. Det var centralt att föda dem som fĂ„tt gĂ„van. De var resande i det expanderande mĂ€nskliga sinnet. SkĂ„despelare och musiker var satelliter som sĂ€ndes ut i det okĂ€nda och tog med sig nya erfarenheter hem. I dag Ă€r vi förpassade till en instrumentell institution. I dag kallas vi kreativa nĂ€ringar. Amen. 

Roxys kulturtips: Louisiana Avenue premiÀr 15 februari pÄ Roxys Jazzklubb, Donners Event.

tomas@tomaslindstrom.se