”Ur led är tiden, ve att jag är den,
som föddes att den vrida rätt igen.”
(Hamlet, Shakespeare)
Tid är en märklig storhet, till och med en egen dimension. Svår att förstå och beskriva men en oavvislig del av vår verklighet.
Newton menade att det finns två tider. En tid som är absolut, sann och matematisk och saknar relation till något yttre. Den andra tiden är relativ och det är den tiden som folk till vardags åsyftar.
Heidegger ansåg att det är framtiden som är avgörande. Tiden grundas i handling och förväntan och inte i något tillbakablickande.
Einstein länkade de tre dimensionerna längd, bredd och djup ihop med den fjärde dimensionen, tid, i rumtid i sin relativitetsteori.
Vi människor vill mäta och försöka att vetenskapligt bevisa de mest abstrakta saker och gärna i ekonomiska termer.
Det tog många år och det med katastrofala konsekvenser innan vi började sätta ett pris på våra gemensamma nyttigheter, som luften, och beräkna kostnader för förbrukning eller förstöring av dem.
Tid har vi ännu inte lyckats prissätta. De beslut vi fattar i dag har konsekvenser och kostnader för gemensamma nyttigheter i framtiden, om 3, 100 eller 100 000 år och de är reella. De kostnaderna ska betalas antingen nu, av oss som fattar besluten och tjänar på aktiviteten eller av ”någon annan” i en avlägsen framtid. Borde då inte tid prissättas som andra gemensamma nyttigheter?
Om det nu är svårt att prissätta tid i allmänhet så kan vi alla värdesätta vår egen tid.
För var och en av oss är tid det vi har till vårt förfogande för att leva. Den tid vi har på oss att vara lyckliga och eftertänksamma. Vi kan till viss del välja vad vi ägnar vår tid åt och vilka människor vi formas till.
”Alla dessa dagar som kom och gick
Inte visste jag att de var livet”
(Stig Johansson)
Kulturens uttryck i dikt eller skådespel kan ge oss perspektiv på oss själva, på vår tid och värdet av den. Den kan också ge oss befriande skratt i igenkänning och kullerbyttor av förväntningar.
Det är skönt att kunna luta sig mot större tänkare. Att gå på teater och bli berörd kan ge ett nödvändigt perspektiv och andrum.
Hamlets våndor över det stora ansvaret ger oss ett tidsperspektiv medan Ingmar Bergmans riddare Antonius Block som spelar schack med döden för att i ett pesthärjat Sverige förlänga sin egen tid, ger ett annat perspektiv.
Vår tid är en gåva till oss och en gåva att generöst dela med sig av.
Roxys kulturtips: Jazz Mode på Visby Börs 3 februari
miagotland@hotmail.com