Karin Boström växte upp i Roma, men lämnade ön som 16-åring. Sedan dess, 21 år nu, bor och verkar hon i Stockholm. De senaste fem åren har hon livnärt sig på sin passion – illustrerandet.
Uttrycksbehovet har hon i sig sedan barndomen och bilden kom att bli hennes väg.
– Nu får jag göra det jag älskar. Väldigt många privatpersoner som vill ha porträtt hör av sig, det hade jag kanske inte väntat mig, men så är det.
Och nu har hon alltså även sitt namn på en bok, utgiven nu i veckan på Boksmart förlag.
Upprinnelsen är kokboken ”Veganboken”, skriven av skådespelaren, radiorösten och influeraren Sanna Bråding.
Karin, som anammat den veganska livsstilen utan att för den skull vara hundraprocentig vegan, fick den i julklapp. En bok av maken, en av mor och far.
– Så den där boken stod hemma i köket, jag blev liksom matad av Sanna varje dag och till slut skickade jag ett mejl, berättar Karin Boström.
Så här skrev hon, ungefär: ”Om du någon gång ska ge ut en barnbok då måste jag få illustrera den”.
– Vi har liksom samma färger, samma uttryck, jag och Sanna, jag bara kände att jag ville göra något ihop med henne.
Vid tillfället var det inte aktuellt, men de höll kontakten och när Sanna Bråding senare fick en förfrågan om just en barnbok tackade hon ”ja” under förutsättning att Karin fick stå för bilderna.
I september i fjol påbörjades arbetet med det som kom att bli ”Söderkisarna”, den första boken i en serie om tre, alla i samma anda. Här får man följa med Billie, Otis och deras mamma till en gård som vill vara världsbäst för djuren.
– Det handlar inte om att skriva på näsan, men lära barn förstå grunderna och ge stöd till dem som inte vill äta djur. En djurskyddsbok, kan man säga, säger Karin Boström.
Sanna Bråding har skrivit berättelsen och tillsammans har de sedan lekt fram dess uttryck.
För Karin har det varit annorlunda. Vanligtvis skapar hon enskilda bilder, den här gången är illustrationerna del av ett skeende och sammanhang.
Idéer har vänts och vridits, våndan har stundtals hälsat på.
– Men nu när jag har boken i handen…det känns så självklart, som när man fött barn: Det var så här det skulle bli. Jag är väldigt glad för det här, säger Karin Boström.
…som nu figurerar i sin första intervju i bladet sedan hon gick i lågstadiet och hittade en underlig uggla. Också det något att fira, kanhända, när hon ändå är igång.