Det var i februari 2012 som ett cirka sju meter högt och tio meter brett parti av ringmuren plötsligt rasade i närheten av Österport. I efterhand har det visat sig att raset inte bara varit av ondo.
– Vi har utvunnit mycket praktisk kunskap under det här projektet, säger Ulrika Mebus projektledare Riksantikvarieämbetet.
De erfarenheter och kunskaper som man samlat på sig under projektet har nu samlats rapporten "Visby ringmur – kulturarv som rasar och återuppbyggs". Visby ringmur är bara ett av många kulturarv världen över som lagats med cement de senaste 40-50 åren, lagningar som nu börjar falla sönder. Raset i ringmuren har gett viktig kunskap om de traditionella materialen och metoderna.
På Gotland finns en obruten byggtradition av att mura med kalk, kunskaper som mer eller mindre försvunnit i många andra delar av världen.
– Det finns ett fåtal kunskapsbärare kvar här så det är skört, säger Kristin Balksten, forskare vid Uppsala universitet.
Men projektet har även inneburit några aha-upplevelser, berättar Ulrika Mebus.
– Vi upptäckte att man faktiskt använde lerbruk i kärnan i nedre delen av muren. Det är nog vanligare med lerbruk än vi hittills trott.
Under de närmaste dagarna kommer erfarenheter kring gotländska autentiska material och metoder att spridas till murare från hela Norden. Under tre dagar hålls workshops och seminarier, dels om själva återuppbyggnaden av ringmuren, dels om världsarvet som resurs och möjlighet.
– De här byggmetoderna är utprövade under otroligt lång tid. Vi när muren hade rasat att den inte var idealiskt byggd, ändå har den stått i 700 år. Det skulle vara hybris att tro att man kan hitta något bättre, säger Ulrika Mebus.
Hon hoppas att de här seminarierna ska bli startskottet för att byta erfarenheter och bevara de traditionella kunskaperna.
– Nya material är mer förlåtande, traditionella metoder kräver sin mästare.
Tomas Andersson, murare på Byggnadshyttan, har varit med under hela projektet. Han är en av de hantverkare som kommer att berätta om sina erfarenheter från ringmursprojektet.
– Det har varit ett fruktansvärt intressant projekt. Vi fick lära oss hur muren är uppbyggd och jag blev mer och mer imponerad av vad de gjorde här, säger han.
Raset fick stor genomslagskraft medialt, inte bara på Gotland.
– När vi murade här i somras var vi nog Gotlands mest fotograferade människor, säger Tomas Andersson.