När jag träffade Suderrevyn för inte så länge sedan stoltserade ensemblen med att man var en av få revyer som verkligen värnar om gutamålet.
Jag undrar vad de skulle tänka om de fick höra Håkan Thornell prata. När den nyinflyttade revymakaren öppnar munnen hörs en bred östgötsk mysdialekt. Innan han bosatte sig på Gotland var han folkkär tomte på Kolmården.
– Jag hade amatörrevy hemma i Åby under elva år. Jag saknar den gemenskapen man upplevde då, så jag tänkte att det vore roligt att börja med något liknande här i Stenkyrka, säger Håkan Thornell, som numera jobbar på tomtebyn i Hejdeby.
Bortsett från honom ingår Sten Högberg, Annsi Lindgren, Lena Larsson och Ingermar Cederlo i revygänget. När GT gör ett besök i Folkets hus i Stenkyrka är det manusmöte och repetitioner på dagordningen.
Håkan kom till ön med en tjock lunta papper. Merparten av sketcherna skrevs faktiskt i Östergötland. Tillsammans med de andra har han sorterat materialet och anpassat det efter lokala förutsättningar.
– Ja, jag är ju ännu ny här. Jag måste erkänna att jag inte har koll på politikerna. Därför har det varit viktigt att bolla med de andra, säger Håkan Thornell.
– Mycket är ju ganska allmänt. Vi på Gotland är inte ensamma om att tycka att det kan gå trögt i regionen, inflikar Annsi Lindgren.
Men ibland har hon och de andra satt ner foten.
– Håkan hade skrivit ett nummer om EU. Min känsla är att Gotland är ganska EU-vänligt överlag, därför skulle det inte bli lika roligt att skämta om det här, säger Annsi Lindgren.
En sådan situation uppstår också när gänget repar en scen med GT i publiken. Annsi snubblar plötsligt på ett ord i replikhäftet.
– Piren... Piren är i Lickershamn. Du tänker på kryssningskajen, säger Annsi och stryker i manus.
– Men ni hade väl en pir i Östergötland antar jag?
– Nja. Resecentrum stod det från början, förklarar Håkan lite förläget.
– Då var det något med turister i alla fall.
Premiären kommer att äga rum 9 februari, så det finns ännu gott om tid att slipa bort Östgötakanterna. Aningen pirrigt är det dock.
Håkan Thornell är egentligen den enda med scenvana i gruppen. Men det är något han gärna tonar ner.
– Alltså, det här är verkligen på amatörnivå, och det är så det ska vara. I princip ska någon i publiken kunna rycka in ifall någon av oss blir sjuk, säger han.
Ja men du har ändå hållit på i elva år?
– Visst, men här är faktiskt snöret till ridån på andra sidan jämfört med hur det var i Åby. Jag är lite nervös för det.