Kryssningar utan mål i "Kustobservationer"

Roman

Anna Fock

Kustobservationer

Natur & Kultur

"Kustobservationer" är den flerfaldigt prisbelönade Anna Focks fjärde roman. Medan "Absolut noll" (2013) och "Väderfenomen" (2019) utspelade sig i Ryssland respektive det forna Sovjet förlägger hon nu romanhandlingen till dagens Estland. Huvudpersonen Liis kan inte komma över sitt förhållande med den flera år äldre Madis som har flyttat till Filippinerna. Madis tycks helt försvunnen sedan han åkte, och Liis som valde att stanna kvar i Tallinn dövar nu sin ensamhet med att vandra mellan stadens barer och pubar.

Liis liv tycks emellertid inte bara präglas av saknaden efter Madis och av försöken att ersätta honom med tillfälliga förbindelser. Hon har varken några drömmar eller någon tilltro till sig själv. Hon som under studietiden var en lovande språkbegåvning nöjer sig nu med att konstruera korsord för tidningar. Arbetet som städerska på färjan mellan Tallinn och Stockholm är en sysselsättning i brist på bättre som har blivit permanent. Det är som om hennes vardag följer samma rytm som färjetrafiken, där förflyttningar och tillfällig förankring upprepas i en håglös rytm, och där den enda utsikten är en obruten horisont. Hennes bästa vän Lisanne, som lever en välordnad och välbärgad tillvaro, är den enda som bryr sig om Liis.

"Kustobservationer" är en lågmäld historia om ett kvinnoliv som har gått i stå, om vänskap och om allt som inte blir sagt mellan dem som tror sig stå varandra nära. Enligt huvudpersonen Liis skrivs det få "romaner om kvinnor på lite över trettio som har haft ett meningsfullt liv men blivit av med det och super och söker för att de inte har något annat val". "Kustobservationer" är precis en sådan roman, och den är rätt vacker.

Anna Fock visar återigen hur bra hon är på att bygga upp berättelser med hjälp av minutiösa observationer av sinnesstämningar och vardagsdetaljer. Ändå når varken karaktärerna eller berättelsen i sin helhet riktigt på djupet. Den "nutida flanörroman" som utlovas i baksidestexten förblir endast en håglös vandring mellan ställen där Liis kan hålla sig närmast konstant och ibland redlöst berusad. De glimtar ur Tallinns vardag som inleder varje kapitel är i sin tur förutsägbart grå. Staden blir aldrig till mer än en kuliss och historien skulle kunna utspela sig nästan var som helst. Jämfört med Focks tidigare romaner känns "Kustobservationer" som en lätt krusning på ytan.