Drama
Titel: Filmtjuven
Visas pÄ: Bio
I rollerna: Bhavin Rabari, Bhavesh Shrimali, Dipen Raval
Regi: Pan Nalin
Speltid: 110 min
Betyg: 3
NĂ€r biografmaskinisten Fazal förklarar för den unge Samay hur en projektor fungerar och att en slutare reglerar ljuset mellan bytet av bilder pĂ„ filmrullen avslutar han: "Idioterna som sitter dĂ€r inne i tre timmar anar inte att de stirrar pĂ„ mörker i en timme". Det Ă€r en tanke som sĂ€tter fingret pĂ„ illusionen av rörelse i film â Samays stora fascination. Han upptĂ€cker filmen nĂ€r hans far tar med familjen pĂ„ bio för att se en religiös film. Egentligen avskyr pappan film och han förbjuder Samay frĂ„n att gĂ„ pĂ„ bio, men Samay kan inte hĂ„lla sig borta och blir vĂ€n med Fazal, som lĂ„ter honom titta pĂ„ film i utbyte mot mammas goda mat.
Jag mĂ„ste sĂ€ga att jag retar mig lite pĂ„ premissen. Att pappan ser det som sĂ„ nödvĂ€ndigt att se just en religiös film men samtidigt anser att all annan film Ă€r förkastlig Ă€r inte en helt koherent idĂ© â mycket Bollywood-film har just religiösa motiv. Det kĂ€nns snarast som en konstruerad ingĂ„ng i berĂ€ttelsen, och en bakgrund mot vilken pappan tecknas som en bromskloss; en stĂ€ng och konservativ figur vars vilja pojken hela tiden mĂ„ste hitta nya sĂ€tt att finta. Han Ă€r en av flera slĂ€tstrukna rollfigurer.
"Filmtjuven" har liknats vid Giuseppe Tornatores film "Cinema paradiso" (1988) och jĂ€mförelsen Ă€r förstĂ„elig. Ăven hĂ€r förĂ€lskar sig en ung pojke i den analoga filmen genom biografen. Kontexten Ă€r förstĂ„s en annan och mer intressant â men bilden av Indien blir nĂ„got tillrĂ€ttalagd med omotiverat mycket fokus pĂ„ matlagning (som vore det ett matlagningsprogram med ett inslag frĂ„n Indien).
Desto bÀttre Àr delarna dÄ Samay med ett barns nyfikna blick pÄ vÀrlden nÀrmar sig filmen genom att bryta ned den i dess bestÄndsdelar och experimentera med fÀrgat glas, ficklampor och speglar. Hans upptÀckarglÀdje Àr rörande. Mot slutet byts den analoga filmen pÄ bion ut mot digital film och det finns en intressant sekvens nÀr Samay bevittnar hur de analoga filmrullarna, behÄllarna och projektorerna bryts ned och hur materialet omvandlas (i detta fall till plastarmband) i en omvÀnd skapelseberÀttelse.
"Filmtjuven" Àr en sorgesÄng över bions förlorade status och maskinistens förlorade yrkesstolthet, men ocksÄ en poetiskt laddad hyllning till filmkonsten, och till den sÀrskilda blick pÄ vÀrlden som den möjliggör.