Vad blir det om du ställer diverse skramliga köksattiraljer på en rutig köksduk och sätter tre goa gubbar framför dem? Då får du Solala. Den Göteborgsbaserade a capellagruppen har smugit sig ut ur köket och upp på de större scenerna som Berwaldhallen i Stockholm och King’s place i London – och lilla Stelor i Västergarn, icke att förringa.
Det är nu sju år sedan de tre vännerna Olle Bergel, Anders Gabrielson och Jens Lindvall satt i köket i Göteborg och snickrade ihop sitt första arrangemang. Där och då såddes fröet till vad som skulle komma att bli en helt ny genre inom vokalmusik, där de ackompanjerar sin pricksäkra stämföring med okokt spaghetti och kaffeburkar.
Med resterna av raketost i skägget efter morgonens campingfrukost klev de i torsdags upp på den trasmattebeklädda scenen i hotellets lada. Under två timmar blandade de bortglömda pärlor med världshits. Allt från Hasse och Tages ”Donna Juanita” till Aretha Franklins ”The Weight” ljöd mellan takbjälkarna.
Varje år gör de ett Sverigemedley med jazz, folkmusik och mycket annat. I år var inget undantag. Årets medley inleddes med – utan deras vetskap tror jag – den gotländska folkvisan ”Uti vår hage”. Potpurriet gick sedan över till svenskarnas favoritallsång nummer ett: ”Stad i ljus”.
Höjdpunkten för min del blev när de framförde sin version av Beyoncés ”Love on top”. Kan tre klämkäcka män från Göteborg göra världens mäktigaste kvinnas r&b-hit rättvisa? Ja, faktiskt. Tack vare att de inte försökte vara några sassy popstjärnor, utan de plockade ner låten till deras nivå och bjöd på ett souligt arr med en touch av gospel.
Även vi i publiken fick anledning att sjunga upp då de hade gjort ett arrangemang där publiken skulle kompa trestämmigt till en av världens vackraste kärlekslåtar: Peter Gabriels ”The book of love”. Det blev ett ögonblick som fick de flesta hårstrån att resa sig. Till och med de annars så repliksnabba killarna på scenen var plötsligt mållösa.
Solala är a capella när det är som bäst. Ingen skugga ska kastas över föregångarna The real group – men det här är något nytt, det här är nu. Och det är så genuint. För trots succéer i både Melodifestivalen och Allsång på Skansen har de behållit samtliga sex fötter på jorden. Det ger de i alla fall sken av – mig övertygar de. Att de valde att tälta framför att bo på hotell är väl ett bevis på det.
Och kan inramningen bli mysigare än Stelors lada? Visst lämnar lokalen lite att önska ljudmässigt men att sitta där under takbjälkarna, med fågelkvittret utanför, kan inte bli mer harmoniskt. Där ligger Berwaldhallen i lä.