Ny bok
Jesper Högström
Minnet och rädslan. En biografi över Gunnar Ekelöf
Weyler förlag 2023
Det som mest biter sig fast, sedan jag under en lång tid läst och umgåtts med Gunnar Ekelöf i Jesper Högströms 654 sidor långa och mycket noggrant dokumenterade biografi, är vilket eländigt liv poeten hade. Och vilka underbara och av så många älskade dikter som kom ur detta elände. Som om det fanns en motsättning i detta, vilket det uppenbarligen i det här fallet inte gör. Det är en av de viktigaste slutsatserna i den här biografin.
Eländet är mångfacetterat med huvudingredienserna kraftigt alkoholmissbruk, sviktande hälsa, svårartat förhållande till det motsatta könet, knepiga relationer med andra författarkolleger, ekonomiska bekymmer, ett ständigt flyttande mellan mer eller mindre sunkiga bostäder, sedan hans stora arv gått upp i rök i spåren av Krueger-kraschen.
I eländet ingår också det labila, hatfyllda förhållandet till modern Valborg, som när Ekelöf var femton år gifte om sig och fick ännu en son. Bara det ett ämne för en stor psykologisk studie.
En sak är alldeles klar: utan hustrun Ingrid, som i så många år var det oumbärliga stöd den sargade poeten lutade sig mot, skulle den senare delen av den skatt som hans poesi utgör aldrig kommit till.
Biografin blir därför också den nästan osannolika berättelsen om Ingrid Ekelöf som uppoffrande i vått och torrt leder maken genom livet de sista decennierna. På många sätt blev Gunnar Ekelöf aldrig vuxen; han kom heller aldrig att bottna i det svenska samhället som han ständigt betraktade genom ett finmaskigt gnällighetens filter.
Högströms bok är systematiskt upplagd; år efter år gås igenom; otaliga människor skymtar förbi. Det blir mer liv än litteratur men det hindrar inte att det här och var i texten finns fina och klarsynta diktanalyser. Det här är poesi som springer fram ur det upplevda, ur minnena, ur resorna, ur drömmarna och förädlas till de dikter som så många läst och älskat genom åren.
Högström skriver: ”Ekelöf hade utvecklat ett sätt att dramatisera sitt visionära stoff, med ordmusikerns känsla för komposition, pauser, upprepningar och variationer i tempo, från mediets brutna och stammande röst när han hänfört försöker förmedla sina syner, till jublande och transartat crescendo:
O långt bort / där simmar i ljusa himlen / över en trädtopp ett moln / i lycklig omedvetenhet! / O djupt ner i mig / där speglas från svarta pärlögats yta / i lycklig halvmedvetenhet / en bild av ett moln!”
Det här blir därför ändå en bok om hur Ekelöfs poesi kom till. ”Han behöll alltid förmågan att förvandla trivial, ofta solkig, verklighet till poesi. Det gör också att hela Ekelöfs liv går att betrakta som en dubbelprojicering av litteratur och verklighet…”
Och det är väl ändå det som är det bestående. Hur poetens liv än såg ut är det dikterna som lever vidare. Det är något man kan vara viss om.
Man skulle kunna befara att någon, som älskar Ekelöfs dikter, lätt skulle kunna hemfalla till ett slags överslätande ursäktlighet när det gäller poetens alla mindre tilltalande sidor. Det gör inte Högström. Han har en saklig inställning till sitt material, något som skiljer den från den vackra minnesbok Olof Lagercrantz gav ut om sin nära vän Gunnar Ekelöf 1994. Lästa tillsammans känns det som om de båda böckerna ger den fullödiga bilden av människan och poeten Gunnar Ekelöf.