Hans Engren
Laga skiftet på Gotland
Gotlandica
Det gick trögt. Det tog lång tid. Och många blev rent utsagt förbannade.
Det handlar om det så kallade Laga skiftet, den stora jordreformen då ett gytter av små markområden skulle slås ihop till stora, effektiva jordbruksarealer. Något som gjorde en del bönder förbannade men som en del gillade.
Det här beskrivs utmärkt i boken ”Laga skifte på Gotland” (Mart Marends förlag Gotlandica) skriven av Hans Engren, 70-årig pensionerad lärare i Spånga med anknytning till Levide genom sitt fritidsboende i ett gammalt torp där.
Titeln på boken är något missvisande eftersom det handlar mest om Levide – ja, inte ens hela socknen utan enbart fjärde skifteslaget. Där ingick endast drygt trettio markägare, ändå kan man påstå att vi får en bra bild över hur skiftet drog fram över hela Gotland.
Det handlade inte enbart om att byta åker och andra markområden med varandra – några tvingades också att riva eller flytta bostäder, ibland bara ett litet stycke bort. Det var förstås inte så lätt för många, särskilt om man bodde på en gård som länge gått i arv i släkten.
Skiftet tog sin tid, för Levides del dock bara några år, från 1886 till 1888, men ser man till hela Gotland dröjde det runt 100 år, fram till 1950-talet innan skiftet var avslutat i samtliga socknar.
Det gick hyfsat lugnt till här i Levide, inte alls så våldsamt som vid ett tidigare skifte på Storsudret där bönderna tog till vapen och hotade de stackars lantmätarna som förrättade skiftet.
Att det gick bättre i Levide kan delvis bero på lantmätaren Victor Schlyt som kom från Robjens i Klinte. Det var han som genomförde skiftesförrättningen och han framställs som en klok och rättvis man, ja han får till och med epitetet ”snille”. Han kallas också ”en mästerlig regissör”.
Nåja, det saknades inte protester. Någon närmare bild av opinionsläget finns egentligen inte, ändå kan man förstå att många inte var med på noterna. Många överklaganden kom in, många protesterade både i stort och smått.
Det är en intressant del av Gotlands historia som Hans Engren presenterar. Tidigare är inte mycket skrivet i ämnet (dock skrev lantmätaren Johan Stengård en uppsats i ämnet i 2013 års Från Gutabygd). Hans Engren gissar att det kan bero på att ämnet lantbruk inte är ett särskilt intressant och spännande område för dem som ger sig på att skriva böcker. Trots att lantbruket på Gotland är och har varit så betydelsefullt.
Boken är illustrerad främst med Masse Klintbergs fina bilder som inte direkt har med skiftet att göra men som ändå kan passa in i sammanhanget.
Hans Engren nöjer sig dock inte med att enbart berätta om skiftet. I första delen av boken, minst lika läsvärd som den andra delen, ger han en del blandade inslag från Levide. Däribland en biskopsvisitation, om riksdagsmannen Lars Jakobsson, om ryske amiralen Bodiscos besök i socknen och, naturligtvis får man väl säga, också ett porträtt av skollärare Snöbohm, han som skrev den välkända boken ”Gotlands land och folk”.