Ny CD
Mac Groover Big Band
Chopsless
Gotlandsmusiken
I pappas skivsamling fanns musik i många genrer. I hans maskinskrivna katalog upptog jazzskivor de flesta raderna. När jag valde något från detta ymnighetshorn blev det mest piano-trios, hammondorgel med Jimmy Smith, eller någon av de ganska få bebop-skivorna. Storbandsmusiken, som pappa gillade, var inte riktigt min grej. Jag tyckte den var tungfotad. Han, å sin sida, förstod inte hur jag kunde tycka att det svängde så grymt om till exempel John Lee Hooker, med bara en röst, en gitarr och en fot som stampade takten.
Gnabbandet har nått sin ände, pappa lever inte längre. Men, förmodligen genom honom, så har jag fått för mig att förtjusning i storbandsjazz sammanfaller med intresse för att arrangera, vilket han ägnade sig åt i andra musikaliska sammanhang.
Med hjälp av någon ibland slumpartad impuls, så är vi dock inte sämre än att vi kan ändra oss. Den tanken, visserligen byggd på anekdotiskt underlag, bekräftas omgående av närmaste kollega på redaktionen.
I mitt fall kom slumpen med Tito Puente och hans salsaorkester tillsammans med vokalisten Celia Cruz. Puertoricanen Puente var bland mycket annat upphovsman till låten som Santana senare fick en världshit med; "Oye como va", där strofen Oye como va, mi ritmo, buena pa´gazar kan översättas ungefär; "Hur står det till? Lyssna på min rytm, den kan man njuta av." Puente var slagverkare och kan väl fungera som en ingång till trumslagaren Marcus Grufstedts universum, där latinska rytmer också förekommer, utan övriga jämförelser.
Det blev en lång introduktion. Men med en avsikt. Dels en konsumentupplysning till läsarna: recensenten är lite utanför sin bekvämlighetszon. Dels, och framför allt, för att signalera: ge Mac Groover Big Band en chans, även om du också är mer hemtam i annan musik.
Marcus Grufstedts gotländska CD med storbandsjazz heter "Chopsless" och ensemblen Mac Groover Big Band. Bandet är ingen fast konstellation, utan musiker, till stor del från Gotlandsmusiken, som samlats för inspelningen. CD:n är både Grufstedt debut som solo-artist – och en storbandsplatta.
Det är jazz i modern tappning som serveras på "Chopsless" där Marcus Grufstedt står för alla tio kompositioner och för arrangemangen av låtarna. Och det är gott om salsa- och andra latinskt inspirerade taktslag, det är ett överdåd av rytm bueno pa´gazar. CD:n innehåller tio låtar med en sammanlagd speltid på cirka en timme.
I ljudbilden ligger trummorna långt, men inte för långt, framme. Annars framträder Marcus Grufstedt som solist på sina trummor bara vid två tillfällen. I stället ges generöst med utrymme för inte mindre än elva andra musiker att presentera sig på sina instrument med solon. CD:n öppnar med ett elegant och storslaget stycke: "High Digestibility", i mitt tycke det kanske allra bästa, där jag inte minst fastnade för Patrik Skoghs trumpetsolo. Bandet fortsätter lite i samma stil med "Gin & Tonic" innan Magnus Blom improviserar kring en vacker somrig melodi; "Affectionate". I fortsättningen är det mycket varierade stycken som bjuds, flera i full fart med fullt påställ från trä- och bleckblås, som det svänger rejält om. Men jag vill gärna framhålla ett annat nummer: "Slow cooking" med en enkel skön stråkbas-figur som grund för solos av Lina Lövstrand, flöjt, och Arvid Ingberg, trombon.
Oye como va? Esta´bien. Storbandsjazzen på ön mår bra.