En sockrets idéhistoria och ett svindlande läsäventyr

"Det är en fröjd att som läsare följa med den omsusade schweiziska författaren Dorotheé Elmiger på upptäcktsfärd", tycker GT:s recensent.

Dorotheé Elmiger har skrivit en fascinerande bok.

Dorotheé Elmiger har skrivit en fascinerande bok.

Foto: Peter Andreas Hasseipen / Nirstedts

Recension2021-09-26 16:02
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Dorothée Elmiger: Från sockerfabriken

Översättning: Nik Ruth Persson

Nirstedt/Litteratur

I sin tredje roman på svenska, den fragmentariska essäromanen ”Från sockerfabriken” strösslar Dorotheé Elmiger med anekdoter, historietter, idéer och dialoger i vindlande kombinationer som blir till överraskande samband mellan till synes oförenliga ting. 

Associativt och metodiskt fogar hon ihop berättelser från olika platser och tider och pekar på nya samband och tankar. Likt föregångare som W.G. Sebald, Edmund de Waal och Judith Schalansky blandar hon essä och fiktion med en autofiktiv berättare. Själv kallar hon sitt verk för en researchrapport.

En berättare, till synes nära författaren, återger korta anteckningar kring olika historier. Sammanhanget klarnar vartefter, men allting blir inte förklarat. Det handlar om socker i både bokstavlig och överförd betydelse. Som begär och girighet, hunger, kaffe, kolonialism, socker, kön och kärlek. 

Elmiger kryssar mellan de historiska källorna, hon citerar socialantropologen Sidney Mintz som pekar på hur obekanta människor binds samman av sockerproduktionen, hon hänvisar till slavupproren på Haiti för tvåhundra år sedan och kastar sig ivrigt över historierna om den schweiziske lottomiljonären som dog utfattig, författaren och anorektikern Ellen West (1888-1921) ”som biter lystet i allt liv” och den kända nunnan och mystikern Teresa av Avila.

 I ett sammelsurium av glimtar och anekdoter strömmar berömdheterna förbi. Författaren hoppar från det ena ämnet till det andra, men ger sällan hela bilden utan bara fragment i raska och poetiska svängar, hon tycks vara alltför rastlös i sin upptäckariver efter andras begär. 

Tur då att Elmiger är så välformulerad och klartänkt att hon kan bringa reda i detta blixtrande collage av intertextualitet, oväntade möten och stimulerande referenser, där den digra källhänvisningen lockar till läsning som föder annan läsning. Det sprakar om all denna smarta råddighet som stillnar till en känsligt hopfogad berättelse om längtan och kärlek. 

”Från sockerfabriken” är ett egenartat och tankeväckande verk. Elmiger förklarar inte, hon råder oss att själva fundera. Hon är så rolig och bildad, hela tiden lockar texten till nya efterforskningar och verket formar sig till ett svindlande läsäventyr, fullt av hisnande insikter och oväntade perspektiv.