Dramatiskt om vildhÀstens sköra tillstÄnd

Maja Lunde följer upp "Binas historia" och "BlĂ„" med "Przewalskis hĂ€st" – en angelĂ€gen roman om mĂ€nniskans stĂ€ndiga kamp för att rĂ€dda naturen.

Maja Lunde gjorde ovÀntad succé med sin hyllade cli-fi-roman "Binas historia". Uppföljaren "BlÄ" handlade ocksÄ den om en framtida klimatkollaps. Det gör Àven hennes nya roman "Przewalskis hÀst".

Maja Lunde gjorde ovÀntad succé med sin hyllade cli-fi-roman "Binas historia". Uppföljaren "BlÄ" handlade ocksÄ den om en framtida klimatkollaps. Det gör Àven hennes nya roman "Przewalskis hÀst".

Foto: Vidar Ruud/NTB/TT

Recension2021-02-20 06:50
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Roman

Maja Lunde

Przewalskis hÀst

Övers. Lotta Eklund

Natur & Kultur

Przewalskis hĂ€st har lĂ€nge gĂ€llt som den sista existerande vildhĂ€sten med anor direkt frĂ„n urhĂ€star som avbildats pĂ„ förhistoriska grottmĂ„lningar. Numera har forskningen dock kommit fram till att ocksĂ„ den hĂ€r arten, i övrigt stĂ€ndigt utrotningshotad, hĂ€rstammar frĂ„n förvildade tamhĂ€star. För den norska författaren Maja Lunde har den varit inspirationen till en roman om vildhĂ€stens sköra existens, om en framtida vĂ€rld efter en klimatkollaps – och om systerskap i nöd.

Romanens tre fristÄende berÀttelser löper omlott. I tvÄ av dem ("BerÀttelsen om min fÀrd till Mongoliet och om vad jag dÀr fann" och "Karin") diktar Maja Lunde fritt kring verkliga expeditioner till Mongoliet dÀr Przewalskis hÀst har sitt hem.

BerÀttelsen om hur Michail Aleksandrovitj Kovrov vid Sankt Petersburgs zoologiska trÀdgÄrd Är 1880 antrÀder en upptÀcktsfÀrd i hÀstens spÄr pÄ de mongoliska stÀpperna Àr romanens mest stilistiskt imponerande. Jag mÀrker hur jag under lÀsandets gÄng otÄligt blÀddrar mig fram till dessa kapitel. Historien om tyska Karin, som har vigt sitt liv Ät att bevara arten och som Är 1992 arbetar med att pÄ nytt utplantera hÀsten i mongoliska Husai, Àr bÄde dramatisk och laddad med vÀrme och optimism. Tredje delen, "Eva", utspelar sig i Norge Är 2064 och Àr liksom Lundes romaner "Binas historia" (2016) och "BlÄ" (2018) en klimatdystopi.

Maja Lundes framtidsskildringar av en vÀrld dÀr alla samhÀllsstrukturer har kollapsat och dÀr mÀnniskor drivs pÄ flykt av torka, brÀnder och hunger Àr suggestiva visioner av möjliga konsekvenser av de nu pÄgÄende klimatförÀndringarna.

Bilden av ett Norge, och underförstĂ„tt av resten av Europa eller vĂ€rlden, som Ă„r 2064 i mĂ„nga avseenden befinner sig pĂ„ en primitiv jĂ€gar- och samlarnivĂ„ Ă€r förvisso tankevĂ€ckande. En dystopis förmĂ„ga att övertyga sitter emellertid i vardagsdetaljerna. En skildring av katastrofens förlopp, och inte bara av dess konsekvenser, hade för min del varit betydligt mer fantasieggande. Dessutom kĂ€nns det mĂ€rkligt att romanens vĂ€rld inte har rört sig ett steg framĂ„t frĂ„n vĂ„r tids digitala kommunikation. Internet, mobiltelefoni och e-post tycks i romanen ha slagits ut frĂ„n en nivĂ„ som motsvarar dagens. 

En större omsorg om detaljerna hade definitivt fÄtt en sÄ angelÀgen roman att tala betydligt starkare.