Bedragerskan Anna Sorokins äventyr i New York

Drama

Titel: Inventing Anna

Visas på: Netflix

I rollerna: Julia Garner, Anna Chlumsky, Laverne Cox

Skapare: Shonda Rhimes

Antal avsnitt: 10

Betyg: 3

Anna Sorokin är bara 22 år när hon kommer till New York 2013. Hon är uppvuxen under knappa förhållanden utanför Moskva, men i USA tar hon sig namnet Anna Delvey och utger sig för att vara en tysk arvtagerska med en gigantisk fond som för tillfället dock är fryst. Men så fort det ordnar sig... "Mundus vult decipi" – världen vill bedragas. Det gamla latinska tänkespråket lyser i neonskrift vartefter Anna sveper genom New Yorks societet. Hon säger sig vilja skapa ett helt nytt koncept för konstupplevelser – för de som har pengar. Efter sig lämnar hon obetalda räkningar och lån i mångmiljonklassen.

Erfarna Shonda Rhimes har gjort en tv-serie om gåtan Sorokin som bygger på Jessica Presslers artikel i New York Magazine. Berättelsen har här ett slags underrubrik som upprepas på olika roliga sätt: "Allt här är sant, utom det som är påhittat." Netflix släpper snart en dokumentär om Sorokin, om man vill jämföra.

Här börjar det med att Sorokin blir åtalad för bedrägeri och journalisten Vivian (ett slags gestaltning av Pressler) blir intresserad av att skriva "sanningen" om henne. Det blir sedan två historier som går parallellt, den om Anna och den om Vivian, som höggravid förtvivlat försöker återupprätta sitt rykte efter en katastrofal artikel i det förflutna – en historia som ges i små portioner vartefter handlingen framskrider.

Julia Garner är bra i titelrollen där hon med en pikant tysk brytning ömsom är ett litet barn ute efter revansch, ömsom en förslagen och smått psykopatisk utnyttjare av folk. Inte minst är hon en skicklig personbedömare, vilket hon också utnyttjar fullt ut. I ena stunden kan man bli gripen av hennes öde för att i nästa bara känna att hon bör spärras in och nyckeln kastas bort.

Även Anna Chlumsky gör en stark insats som journalist i motvind, och det finns därtill ett antal bra biroller. Miljöerna är också fint fångade. Man kan knappt fatta vilka lyxinrättningar det finns – och till vilka priser. Kostymerna imponerar de också. Seriens kreationer får "Emily in Paris" att kännas som H&M.

Frågorna är ändå många under seriens gång: Hur kan alla välja att blunda för det uppenbara? Och är det verkligen värt att hamna i fängelse bara för att få glänsa en tid? Uppenbarligen är så fallet.