Musikal
Titel: Annette
Visas pÄ: Bio
I rollerna: Adam Driver, Marion Cotillard, Simon Helberg
Regi: Leos Carax
Speltid: 141 min
Betyg: 3
Det börjar som en metamusikal, dÀr filmens regissör Leos Carax ber publiken att hÄlla andan, och popduon Sparks drar i gÄng ett smittsamt groove. LÄten heter "So may we start" och inleder den halsbrytande resa som Àr rockmusikalen "Annette". Bandet vandrar under framförandet av lÄten ut ur musikstudion, ut pÄ Los Angeles gator, dÀr de snart fÄr sÀllskap av filmens huvudrollsinnehavare.
Som prolog Ă€r sekvensen en perfekt programförklaring â till tonerna av bröderna Ron och Russell Maels idiosynkratiska musik annonseras hĂ€r att allt Ă€r ett skĂ„despel, och dĂ€rtill en vild berg- och dalbana bortom regler och konventioner. Bröderna Mael stĂ„r för idĂ© och musik, och har tillsammans med Carax utarbetat manuset om ett kĂ€ndispars stormiga förhĂ„llande, och deras unika dotter Annette.
Komikern Henry McHenry (Adam Driver) och operasÄngerskan Ann Defrasnoux (Marion Cotillard) omsvÀrmas av kÀndisjournalister dÀr de sprÀnger fram lÀngs vÀgarna pÄ sin frÀsiga motorcykel. SkÄdespelarna sjunger sjÀlva med charmig ojÀmnhet, förutom i operasekvenserna dÀr en trÀnad sopran dubbar Cotillards röst. Driver gör en fysisk och orovÀckande tolkning av narcissisten McHenry, vars ego Àr berÀttelsens mörka drivkraft. Sammantaget blir det ett slags skrÀckromantisk saga med drag av 1800-talsförfattare som Charles Dickens, fast placerad i en era av skvallerpress och sociala medier.
Leos Carax filmografi â med titlar som "Ont blod "och "De Ă€lskande pĂ„ Pont-Neuf" â har alltid prĂ€glats av Sturm und Drang-mentalitet och visuella extravaganser. Han Ă€r helt enkelt en filmskapare som premierar ögonblickets hĂ€nryckning och extas framför totalkonstverkets förfining och balans. Det Ă€r dĂ€rmed i sin ordning att "Annette" Ă€r en vild och oförutsĂ€gbar blandning av högt och lĂ„gt, dĂ€r de enskilda delarna inte alltid bidrar till en större helhet, utan framstĂ„r som förhöjda filmiska ögonblick i egen rĂ€tt.
Till de mer lyckade delarna i den episodiska "Annette" hör en storslagen stormscen pÄ havet, med ett fantastiskt anvÀndande av bakprojektion. Men finast Àr ÀndÄ skildringen av den brÀckliga Annette, ett musikaliskt underbarn gestaltad av en hÀpnadsvÀckande marionettdocka. Som helhet Àr filmen visserligen vÀldigt ojÀmn, men i titelfiguren har den ÀndÄ funnit sitt bultande hjÀrta.