I våras började det lossna rejält, när han lanserade sitt projekt Non Original och O’girl, som fick ett ordentligt genomslag under Almedalsveckan. ”Att vara konstnär och egen företagare, det är en ganska stor utmaning”, konstaterar han.
Det är inte de stora inkomsterna som driver konstnär och entreprenör Peter Lindberg.
– Till dem som frågar om jag kan leva på det här, brukar jag svara: ”Jag kan inte leva utan det”. Målsättningen med företagandet är ju att det ska komma in lite mer pengar än det går ut. På något sätt så har jag kunnat göra det här ett tag och klarat mig på det, berättar Peter Lindberg.
I en grönmålad låg träbyggnad med stora fönster som skapar ett vackert ljusinsläpp på Industrigatan i Visby har Peter Lindberg sin ateljé. I en fåtölj ligger en hög med t-shirts från sommarens stora konstevent. Med tydliga röda snirklande bokstäver står det O´girl.
– Det som blivit stort är att jag säljer ett statement. Har man på sig tröjan visar man att man vill prata om och stå upp för jämlikhet och alla likas värde. Det öppnar helt enkelt upp till ett samtal.
Utanför ingången till ateljén stoltserar den drygt två meter höga O´girl-burken, inspirerad av O’boy, som blev en riktig snackis under Almedalsveckan där Peter Lindberg medverkade. I det egna projektet Non Original har han använt det välkända varumärket, som väcker så många minnen, men när man kikar lite närmare står det O´girl. Därmed tog Peter Lindberg ett kliv in i jämställdhetsdebatten , men även kring diskussioner om varumärkespåverkan. Namnet O´girl har han patent på, han har även varit i kontakt med företaget O´boy och berättat om konstprojektet, men de har inte svarat på hans mejl, berättar han.
– Jag har aldrig tagit i så här mycket i fördjupning, omfång och marknadsföringspengar. O´boy har varit ett produktnamn som ingen brytt sig om, det är O´boy kort och gott. Jag har valt att gå vidare för att använda varumärket för att spegla vår samhällsnorm och visa på saker som påverka oss, helt omedvetet.
Att den symboliska O´boy-burken skulle skapa ett sådant genomslag var han inte riktigt beredd på, men den kom rätt i tiden, mitt i stormarna av metoo-rörelsen, valåret, och samtal om människors lika värde. Serien i projektet består av t-shirts, tavlor och skulpturer.
– Installationen är en burk, och i den finns en produkt som inte blir jättegod om du inte blandar den med något. Det är mixen som blir det gyllene, säger han och syftar på de aktuella mångfaldhetsfrågorna.
Det första originalet gjordes till Vårsalongen i Lärbro våren 2017, där han skulle göra en workshop utomhus. Innan han gav sig av hemifrån hade han serverat sina döttrar O´boy, något som gav inspiration till målningen. Dessutom var det så kallt, att färgen frös, berättar han.
– De flesta som gick förbi sa, ”cool bild, O´boy”, tills en ficka utbrast, ”det står inte O´boy pappa, det står O´girl”. Det blev starten och en tankeställare till mitt konstprojekt.
Peter Lindberg vill kunna klara sig utan bidrag, och vara självförsörjande i sitt skapande. Då känner han sig mer fri, berättar han.
– Jag är dålig på att söka bidrag, men jag har samtidigt försökt att slippa det, om det säljs av sig själv är det bra.
Han håller just nu på att bygga ut sitt konstprojekt Non Original. Workshops och föredrag är det som står näst på tur.
– Konsten kan bidra till att öppna samtal, det blir lättare att prata om man har en gemensam ingång. Jag kommer förmodligen att hålla föredrag med konstnärliga bilder istället för en traditionell power point.
Hur har dina kollegor i branschen reagerat?
– Jag träffade många i Almedalen, och flera sa att det här måste jag också göra. Först kände jag ”nej, det vill jag ju inte”, men efter en stund förstod jag att bra konst öppnar en väg, så nu hoppas få se massor av liknande projekt. Jag har faktiskt bara hört positiv feed back av kollegor i branschen. Samtidigt härmar jag själv något som varit, som Andy Warhols Brilloboxar till exempel.
Har ditt senaste projekt genererat plus i kassan?
– Om man tittar på projektet i stort ligger jag på minus, men om man delar upp det i sekvenser går vissa delar bättre. Målsättning är att projektet ska generera vinst, som ska gå till välgörande ändamål bland annat.
För några år sedan bestämde sig Peter Lindberg för att sluta sälja sin konst, och i stället hyra ut den. I projektet ”Leasa för själen”, som han beskriver som ett jämställdhetsprojekt, vill han att alla ska ha råd att ha konst på väggarna.
– Rent affärsmässigt är det en dålig affär för mig. 77 kronor i månaden är ju ingenting. Det är ingen bra affärsidé, men en jättekul grej.
Har du svårt att vara anställd?
– Nej, det har jag nog egentligen inte, men jag vill ständigt utveckla något, det behöver vara en kreativ process där jag jobbar. Att sitta och förvalta något och göra lika saker, är inte min bästa sida. Jag behöver helt enkelt ha utmaningar. Och att vara konstnär och egen företagare, det är en ganska stor utmaning, berättar konstnär Peter Lindberg, som egentligen haft lite svårt med tituleringen konstnär.
– Det är ”Art direktör” jag är, berättar han med ett leende.