Lång väntan på debutskivan

Bandet Oak Brigade föddes 2013, då de tre vännerna och musikerna Kim Munck Hemström, Victor Olofsson och Kristoffer Andersson alla stod utan band. Ett plågsamt tillstånd, enligt trion, som de snarast ville råda bot på.

Kim och Victor började spela ihop och snart kom Kristoffer ”Koffe” på tal som potentiell bandmedlem.

– Vi behövde en trummis och sa att vi kan turas om bakom trumsetet, minns gitarristen Kim, som var en aning skeptisk till att ta in en annan sångare och gitarrist, som inte spelat trummor förut.

Men Kristoffer Andersson satte sig bakom trummorna och har allt sedan dess varit bandets batterist.

– Det är kul. Alla vi är så många aspekter, mitt låtskriveri blev bättre av att spela trummor – jag tar med mig rytmen när jag skriver låtar och tar med mig melodierna till rytminstrumenten, säger Kristoffer.

Victor Olofsson i sin tur gick från gitarr till bas och rockaderna säger något om Oak Brigades skaparprocess. Bandmedlemmarna beskriver det själva som testbandet, ett forum utan begränsningar, där alla idéer testas – oavsett genre.

– Det finns inga såna begränsningar, det är det som är så roligt, säger Kristoffer.

En sak var de dock överens om från början; att alla tre skulle sjunga.

– Vi ville utnyttja allas potential, säger Victor.

– Alla har sjungit tidigare och alla sjunger vid sidan av, vi kände att låtarna kräver olika sång, säger Kristoffer.

Oak Brigade hittade sin form och det rullade på med spelningar, framför allt på fastlandet. På Rockskallen 2014 gjorde de sin premiärspelning på ön och passade samtidigt på att släppa sin första EP. Samma år kammade de även hem radions P4 Nästa på Gotland.

– I början spelade vi rätt mycket ute och spelade in EP:n. Sen började vi skriva material till nya skivan, säger Kim.

Sen kom husköp och barnafödslar och livet i största allmänhet, emellan och det blev tyst från Oak Brigade under ett par år. Bandet låg dock aldrig nere, istället har arbetet med debutalbumet ”Take my leave” pågått utom hörhåll för publiken. Albumet är producerat av Chips Kiesbye, gitarrist och sångare i Sator, en historia som tar sin början på den gotländska Rockklubbens femårsjubileum på Wisby strand 2015. Båda banden spelade under kvällen och så kom det sig att Sator och Chips Kiesbye såg, men framför allt hörde, Oak Brigade – och fick mersmak.

– Efteråt pratade vi lite och Chips sa att ”det vore så himla kul att fånga er ljudbild, den är man inte så van att höra”, berättar Kim.

Beröm som också blev verklighet. Oak Brigade fick komma till Stockholm för förproduktion och repa i Sators studio.

– För oss var det bara wow, vilken chans, sammanfattar Kim.

Sedan bar det av till Göteborg och studion Music-a-Matic där skivan spelades in våren 2016 och mixades av Henryk Lipp, som tidigare tagit sig an artister som Håkan Hellström och Freddie Wadling.

– Vi har Chips och Henryk att tacka för att låtarna utvecklades. Man kan säga att de hjälpte oss att hitta ljudbilden som är Oak Brigade. Vi har velat lite, rört oss från popfåran och kanske inte riktigt till black metal, men nästan, säger Kim.

Under de totalt fyra veckor som Oak Brigade spelade in, lämnade bandet knappt studion belägen på krogtäta Tredje Långgatan.

– Vi gick ut en gång, när Koffe fyllde 25. Då gick vi ut halv två på natten när vi var klara, säger Kim.

– Vi hann med en öl ute, sen var det tillbaka till studion, minns Kristoffer.

Att få spela in ett album under professionella former, fria från hemmabyggen och allti-allo-funktioner, gav bandmedlemmarna möjlighet att ägna sig helhjärtat åt att vara musiker och grotta ner sig i detaljer som olika sorters plektrum.

– De gav oss möjlighet att nörda där vi skulle nörda, säger Kim.

Bandet hade dock vissa krav på vad de ville uppnå när de gick in i studion.

– Vi ville att det skulle låta skandinaviskt vemod och att det inte skulle vara mer än en trio – vi ville inte göra en skiva som en trio inte kan spela live, säger Kim.

Chips och Henryk tog Oak Brigades musik ytterligare en nivå.

– Det här är inte den ljudbilden vi hade dragit fram själva, vi hade nöjt oss med mycket enklare, konstaterar Victor om slutresultatet.

Vägen från inspelning till färdig skiva blev dock, på grund av en rad omständigheter, längre än någon hade kunnat förutse.

– Jag vet inte om jag kan rekommendera en så lång process, men det känns skönt att den är klar, säger Kristoffer.

– Förhoppningsvis blir den ett avtramp, så att vi får komma ut och spela de här låtarna, säger Victor.

Första singeln ”Take my leave” med tillhörande musikvideo släpptes i slutet av mars och fick glada tillrop av lyssnarna.

– Det är jättekul att få feedback. Vi släppte första singeln och videon och överöstes av beröm från alla möjliga oväntade håll, säger Kim och avslöjar att musikvideon kommer att följas upp av fler.

– Det kommer att bli en liten följetong.

För precis en vecka sen släppte Oak Brigade till slut albumet ”Creators of the world” i sin helhet digitalt.

– Den fysiska skivan får vänta, men det blir en vinyl så småningom, säger Kim.

– Det är så fint konvolut så det gör sig bra som vinyl, säger Kristoffer.

Albumet rymmer tolv spår dystopisk rock i olika tempo, med tydliga 90-talsinfluenser och ett sound som rör sig någonstans mellan Marilyn Manson till The Handsome Family. Att bandet har tre olika röster att tillgå är en lyx som är få band förunnat.

– Som band har vi varit rätt spretiga, vi låter fortfarande stort och smått, men nu finns det en röd tråd genom allt, en helhet, säger Kristoffer.

– För oss är det definitivt en konceptplatta, säger Kim.

Så när som på en spelning på Nalen i Stockholm i höstas, har Oak Brigade inte spelat de nya låtarna live.

– Det var verkligen en skön upplevelse; att äntligen få spela upp de här låtarna, säger Victor.

Nu är det dags att ladda om för att låta publiken ta del av materialet från ”Creators of the world”.

– Det är svårt för det är gammalt för oss, men nytt för alla andra. Samtidigt utvecklas man hela tiden som band och det blir att man tolkar låtarna på nya sätt. Det blir spännande att försöka hitta tillbaka till känslan från inspelningsperioden, säger Kristoffer och fortsätter:

– Vi har inte spelat låtarna hundra gånger live, så det är fortfarande lite pirrigt – det är nice.

Under våren utlovar trion också en spelning på hemmaplan, något gotlänningarna inte är allt för bortskämda med.

– Vi har försökt hålla det intressant och till forum där vi kan nå ut, säger Kristoffer.

– Men det krävs en del av lokalen och ljudanläggningen för att det ska funka för oss, säger Kim.