Det har varit en minst sagt fullmatad höst för artisten och poeten Emil Jensen. Han har släppt ett nytt album, ”En gemensam galning” och i helgen avslutade han en föreställningsturné med samma namn. Som om inte det vore nog gav han samtidigt ut en ny bok: ”Vad var det jag sa?”, med utvalda texter från radioframträdanden i Sommar och Vinter i P1, Godmorgon Världen! och Tankar för dagen.
– Det är så många som har sagt att de skulle vilja läsa det jag har pratat om. Så efter år av påtryckningar blev det en bok.
Hur har du valt ut texterna?
– När jag satte mig ner för att göra ett urval insåg jag att mycket var improviserat. Det dök upp saker som jag inte visste att jag hade sagt, därav titeln – ”Vad var det jag sa?”. Men det är texter som känns viktiga och som passar ihop. Det är en återkommande grundtematik som handlar om medmänsklig värme och det har varit roligt att upptäcka att det är ett spår som jag följt genom åren.
Den nya boken rymmer även nyskrivet material. Förutom för- och efterord finns det ”mellanord”.
– Jag har alltid velat utforska vad som går att göra i mellanrummet, som mellansnacken i mina föreställningar. I mellanorden berättar jag saker många undrar över, som det svåra att välja musik i sommarprat, om skrivprocessen. Jag driver med mig själv och bjuder på tidiga utkast som kanske inte alltid varit så lyckade. Man kan säga att jag bjuder på bloopers, ha ha.
Emil Jensen har tidigare bott ett par år på Gotland och vittnar om sin kärlek till ön, vilken är besvarad. Här skriver han låtar och radiotexter.
– Jag har kvar minst en fot på ön och bor ofta i Visby och på ett pensionat på Fårö, om inte varje månad så i alla fall varannan.
Redan i unga år väcktes Emils intresse för politik. I sitt sommarprat berättade han om systern som tog med honom på en biofilm om apartheid.
– Det var så enkelt och uppenbart vad som var fel och bara ett år senare upphörde apartheidsystemet i Sydafrika. Det var en väldigt pedagogisk start som visade att engagemanget i världen kan förändra saker och det bär jag med mig.
I dag, hur håller du liv i lågan?
– Att agera och uttrycka mig håller min låga vid liv. Om jag bara satte mig ned och tänkte på världsläget skulle jag nog bli pessimistisk. Därför är det så viktigt att agera. Handling skapar hopp. Jag hade en affisch när jag var tonåring som följt med mig genom livet. På den står det: ” Även om jorden skulle gå under i morgon skulle jag fortfarande plantera ett träd i dag”.