Kiss-trummisen friade till Peters flickvän

Övervåningen av garaget vid parets villa i Tofta är fullt av Kiss-prylar, det amerikanska rockbandet som kommit att bli en stor del av de bådas liv.

Planscher, badges, filtar, kuddar, fotografier, muggar, glas, flaskor, halsdukar, dockor, lunchboxar...allt.

– Jo, säger Peter. Det finns en uppsjö av grejer, jag har faktiskt varit ganska sparsam. Jag har börjat sälja av en del för att profilera samlingen lite mer.

Peter Sundvall arbetar på ambulansen, kommer ursprungligen från Göteborg och bor sedan ett par år tillsammans med sin hustru permanent på Gotland.

Till och från har de dock bott på ön sedan 2003, de sista åren pendlade de mellan Gotland och – Riksgränsen (”för skidåkningens skull”).

Kiss har följt med honom hela livet, första plattan han köpte var ”Dynasty”, vilken kom 1979.

– Deras musik tilltalade mig direkt. Det är många som känt att det är deras band, precis så var det med mig.

Men någonstans längs vägen växte alltså intresset honom över huvudet. Eller ska vi säga: ur huset.

– Det började med att jag köpte skivorna, sedan kom det ”bootlegs” med dåliga inspelningar från konserter...och sedan rullade det på.

Peter och Lena är medlemmar i ”Kiss Army Sweden” och har genom sitt intresse fått vänner över hela världen. Inte minst via de Kiss-kryssningar de deltagit i.

Vid åtta tillfällen har bandet seglat med sina fans i en kryssningsbåt i Karibien. Peter var med första gången 2011, då bokade han och polarna en svit.

– Vi tänkte att det här blir enda gången, vi slår på stort. Då hamnade vi granne med bandet och hade hel access till dem. Det kanske inte vet vad jag heter, men de känner igen mig och vet vem jag är, säger Peter

Därefter har det blivit ytterligare fyra kryssningar för hans del. 2013 passade han på väg mot Bahamas på att fria till sin Lena.

– Men jag fick hjälp av Eric Singer, trummisen. Med full ansiktsmålning ställde han frågan till henne!

Suveränt, ju!

– Visst! Och hon svarade ”ja”.

En virveltrumma, signerad just Eric Singer, tillhör dyrgriparna i samlingen. Så gör även silverboots som burits av originalgitarristen Ace Frehley, ett handavryck i lera från Bruce Kulick, originalteckningar från Ken Kelly som layoutade ”Destroyer”- och ”Love Gun”-plattorna, guldskivan efter ”Hot in the Shade” från 1989 som han köpt av bortgångne trummisen Eric Carrs syster och en hel del andra signerade prylar.

Det är på så sätt han tänker nischa sin samling, lite mer exklusiv och personlig. Därför är flipperspelet redan sålt, till en Kiss-nörd i Trollhättan.

Var hittar man alla prylar?

– I olika nätforum, via kontakter inom ”Kiss Army”. På ett sätt var det roligare förr när inte allt var så tillgängligt.

Peter Sundvall säger att han inte är totalt uppdaterad på vad Kiss-medlemmarna gör och inte gör, men han går på konserterna när han kommer åt.

Som bäst var de, menar han, runt 96, 97. Numera är de faktiskt inget vidare.

– De spelar på Sweden Rock i sommar och vi ska förstås dit. Det låter kanske konstigt, men jag hoppas att det blir sista gången, att de lägger ner efter ”End of the world”-turnén.

Det händer att Peter Sundvall lyssnar på annat än Kiss, även om det är Kiss i högtalarna i den lilla baren i garaget där han och hustrun tar en malt ibland.

– Men grunden i det jag gillar är 70-talets hårdrock, som Rainbow, Deep Purple, sådana band.

Men du, Peter, hur kunde det bli så här?

– Ibland undrar man. Man jag är nog en samlare, jag och brorsan samlade ölburkar när vi var små och det går kanske aldrig ur.