Sätten Gullins verk tolkas på varierar. Han arrangerade själv sin musik bland annat för kör, piano, stråkkvartett och storband. Bland senare tolkningar finns Andreas Petterssons tolkningar på gitarr.
1964 vann Lars Gullin Orkesterjournalens Gyllene skiva för ”Portraits of my pals”, en skiva där Lars Gullin själv arrangerade några av sina låtar för jazzorkester och stråkkvartett. Hur musiken låter med stråkar kunde Jazzklubbens publik höra i mars förra året, då saxofonisten Fredrik Lindborg gästade Visby. Han berättade då att en skiva med det som framfördes var på gång. Nu är den här.
På ”A swedish portrait” har Lars Gullins musik fått nya arrangemang, oftast signerade Fredrik Lindborg. Av de 14 spåren är bara inledande ”Mazurka” arrangerad av Gullin.
Jazzmusikerna är reducerade till en trio, förutom Fredrik Lindborg på saxofoner även Daniel Fredriksson på trummor och Martin Sjöstedt på bas. En trio som spelat ihop i flera år under namnet LSD. Trion med saxofon, bas och trummor lämnar generöst med utrymme för stråkkvartetten. Avsaknaden av piano gör att mycket av klanger och ackord anförtros stråkarna.
Stråkkvartetten får hänga med på allt från snabb swing till långsamma ballader. Klassiker som ”Dannys dream” och ”Merlin” får ny tappning. Det är lyriska stycken, som bidrog till att ge Lars Gullins musik epitetet fäbodjazz. Efter att ha lyssnat på stråkarna på ”A swedish portrait” är det lätt att förstå varför.