Blossom Tainton stirrar storögt på Gotlandsmusikens orkester, som samlats på Wisby Strands stora scen. När hon gör entré på fredagens pressträff är det första gången hon inser vidden av projektet hon gett sig in i.
– Jag blev alldeles nervös när jag kom in och såg hur många vi är, erkänner hon en stund senare.
– Det är det som så speciellt med att verka på Gotland: Man rör sig från det ena sammanhanget till det andra. Alldeles nyss spelade jag teater med tre vänner på en betydligt mindre scen (föreställningen "Men – hur ser vi ut", reds anm), och nu står jag här, framför Gotlandsmusikens samlade krafter.
Under lördagens konsert ska hon och Frank Ådahl, som tog hem Melodifestivalen 1990 med "Som en vind", att tolka Aretha Franklin, Curtis Mayfield, Stevie Wonder och en rad andra legendariska soulikoner.
Bakom konsertkonceptet står dirigenten Ulf Wadenbrandt, som även höll i taktpinnen när Magnus Bäcklund hyllade Queen på Wisby Strand 2018.
– Responsen var fantastisk då, så det känns härligt att vara tillbaka på ön, säger han.
Ådahls och Taintons vägar har korsats flera gånger genom åren, men detta blir första gången de äntrar en större scen tillsammans. Även det tycks bidra till knuten i Fröjelbons mage.
– Jag beundrar honom så mycket. Jag tycker verkligen att han har en av Sveriges bästa röster, säger Tainton.
Äsch då, tycker Frank Ådahl när berömmet vidarerapporterats.
– Hon vill bara vara snäll. Det här med röst är ju en fråga om form. Och visst, vi har goda förutsättningar att det här ska bli riktigt bra, säger han.
För drygt tio år sedan gav han en liknande konsert tillsammans med Visby storband.
– Det är lätt att hamna i gamla hjulspår med soul. Man gör den på samma sätt som man alltid gjort liksom. Det här konceptet, att bland in ett klassiskt stuk, känns som en mycket pigg hybrid, som tillför något nytt. Och det finns också en öppenhet bland klassiska musiker att våga sig på nya grepp, säger Frank Ådahl.
Mot slutet av pressträffen tycks Blossom Tainton ha hämtat sig från den initiala chocken. Kanske för att hon känner igen ett och annat ansikte i orkestern.
– Det är ju också något som är speciellt med ön. Jag har uppträtt med många här tidigare, fast i andra konstellationer. Gotland är ju inte stort, trots all den kultur som finns här. Det känns om att vi alla är en del av samma familj.
