När 2000-talets indiepopvindar svepte som starkast över Sverige slog Laakso, med frontmannen Markus Krunegård igenom, men efter några år tillsammans var det inte lika roligt.
– Vi hade bara fejdat ut från varandra. Det blev som att vi gjorde slut fast på ett lite fegt sätt, säger Mikael Fritz.
Studioalbumet ”Mother, am I good looking?” som kom 2007 blev deras senaste, sedan började bandmedlemmarna på egna soloprojekt. Men Laakso höll hela tiden kontakten. Och att kalla fjolårets albuminspelning för en återförening är inte riktigt rätt ord, eftersom bandet har gjort enstaka grejer tillsammans under uppehållet.
– Jag tror att vi har känt att vi har velat göra någonting mer tillsammans. När vi har setts då och då har vi skrivit nya låtar men sedan har vi kasserat väldigt många, säger Mikael Fritz.
Både 2009 och 2015 har bandet tillfälligt återuppstått för spelningar på Popaganda i Stockholm.
– Vi har försökt, vid ett flertal tillfällen, att starta upp. Men jag tror att vi var lite trötta på varandra. Alla var nog lite sugna på att göra något annat, lite tillfälligt, säger Mikael Fritz.
Under åren har Markus Krunegård byggt en framgångsrik solokarriär och dessutom gjort en musikserie i SVT.
För att få tid och lugn till att komma igång med den nya skivan avskärmade sig bandet i en studio i fyra till fem dagar.
– Vi åkte ner till Skåne och spelade in så att alla fick lite respit ifrån sina vanliga liv, säger Mikael Fritz.
Musikaliskt beskriver han albumet som spretigt, precis som deras tidigare plattor. Det var en avspänd kvartett som åter samarbetade.
– Mycket var som förr, men jag tror att alla kände att det var mycket mer avslappnat och att det var mindre prestige. När man höll på förr så satsade alla på det här och prioriterade det före jobb, familj, semestrar. Det gick före allt och då blev det också väldigt mycket press. Det blev inte så jätteavslappnad stämning och det kunde bli mycket konflikter på grund av det, säger minns Mikael Fritz.
Ut ur studion kom alltså grunden till ”Grateful dead” som sedan har färdigställts och mixats med hjälp av Laaksos ständige producent Jari Happalainen, som Mikael Fritz snarare tycker är en del av bandet. Återföreningen tycks redan ha gett mersmak, enligt honom.
– De låtar som fanns kvar nu var ju tänkt som att ”vi gör en sista skiva” för att se om vi tycker att det är kul. Det var därför vi döpte den till ”Grateful dead”. Det började som ett avslut, men nu får vi se, beroende på hur det känns, säger han.
Om drygt en vecka släpps albumet som redan fått högsta betyg i musiktidskriften Gaffa. Recensenten är lyrisk över Laaksos återkomst: ”Greatful dead är ett förtjusande exempel på ett band som återuppstår och gör det med råge”.
– Det är helt otroligt, en så bra recension har vi nog aldrig fått, säger Mikael Fritz.
Sedan snart 20 år tillbaka bor Mikael Fritz på fastlandet, sedan några år tillbaka är hans bas i Stockholm. Men han besöker fortfarande föräldrahemmet så ofta han kan – det var på Sundregatan i Visby som allt började.
– Då hade man lite band med barndomskompisar, så jag spelade nog i en tre, fyra olika. Vi körde mycket covers och väldigt mycket Guns N' roses-låtar under många år. Jag var ett stort fan, så det är lite kul att de också gör comeback just nu, säger han.