När GA når Anna Jansson har hon precis avslutat morgonens skrivpass i Örebrohemmet. Varje morgon går hon upp mellan klockan fem och sex för att skriva och vid tio är det fikarast. Dagen innan har Anna Jansson precis fått se sin senaste Maria Wern-deckare ”Mitt hjärta är ditt” som anlänt från tryckeriet.
– Den blev så fin, jag är så otroligt nöjd med omslaget. Och innehållet också – för den ligger mig extra varmt om hjärtat, säger hon.
Deckarhistorien kretsar kring kriminalinspektör Per Arvidssons lilla dotter som är i akut behov av en hjärttransplantation. Barnets mamma, hans exfru, är läkare och tillsammans åker de till Astrid Lindgrens barnsjukhus där flickans tillstånd försämras
– Tiden rinner ut och mamman får ett erbjudande av någon, men hon vill inte avslöja för mycket för hon tror inte att Per inte ska gå med på det, säger Anna Jansson.
Anna Jansson har en stark personlig koppling till ämnet organdonation. Under 25 år arbetade hon som sjuksköterska och under sina många år på lungmedicinavdelningen fick hon på nära håll uppleva organbristens konsekvenser.
– Jag har sett människor som stått på väntelista som har hunnit dö och jag har också varit med om miraklet när någon kommit tillbaka till livet. Då gråter vi allihopa, säger hon.
När hennes egen make gick bort 2007 kom frågan verkligen nära. Efter att ha drabbats av en propp i hjärnan som en följd av en hjärtoperation donerades makens organ.
– I allt det där kaoset var det ändå en tröst för mig att jag visste vad han ville. Vi hade pratat om detta ordentligt innan så när jag stod inför den här fasansfulla frågan så visste jag vad jag skulle svara, säger hon.
Anna Jansson vill genom att lyfta frågan vädja till alla att anmäla sig till Socialstyrelsens donationsregister. Att hennes mans organ kunde komma till användning var betydelsefullt.
– På något sätt tänkte jag, och sa till barnen, att det här är en hjältes död för att flera personer kan leva vidare tack vare hans beslut, säger hon.
I ”Mitt hjärta är ditt” tar Anna Jansson även upp forskningen som bedrivs kring organtransplantation.
– Man har på flera håll i världen börjat forska på att odla mänskliga organ i grisar. Det är en jättefördel, folk slipper dö på väntelista och hela den illegala handeln av organ skulle upphöra, säger hon.
Men den avancerade vetenskapen har också en baksida och många etiska svårigheter.
– Å andra sidan känns det lite otäckt att leka gud. Man vet inte vilka slumrande virus som kan finnas i grisarnas arvsmassa. Om det kommer igång kan vi få en pandemi som vi inte har bot för, säger Anna Jansson för att nämna ett problem som kan uppstå.
När hon skulle skriva om grisar som en eventuell lösning på en de stora medicinska frågorna, ville hon veta mer om dessa djur och skötseln. I sitt arbete har hon besökt gotländska grisbönder.
Det fick henne också att, i boken, ta upp en annan fråga som engagerar henne.
– Jag tycker att det är så viktigt att få fram att vi måste tänka på vad vi stoppar våra barn. En grisbonde sa: ”Om jag skulle producera det kött som mina barn serveras i skolan, så skulle jag hamna i fängelse för det”, säger hon och fortsätter:
– Det handlar om kvaliteten på kött och att vi i Sverige har väldigt strikta regler kring tillväxthormoner och antibiotika och har en helt annan djurhållning än i andra länder, säger hon.
Som alltid i Anna Janssons böcker finns det gott om igenkännbara Gotlandsmiljöer. Redan i inledningen händer det udda grejer på en av öns mest kända campingplatser – Norderstrand.
– Min morbror hade sett, från fönstret, en man och en kvinna som hade gått på stranden och sedan satt upp ett tält, varit där inne i 20 minuter, det hade skakat som i en torktumlare och sedan hade de plockat ner tältet och gått, berättar Anna Jansson, som alltid bygger sina handlingar på en rad olika historier som hon fått till sig.
– Just den här blev en kul bild i mitt huvud, där jag började tänka på om det upprepar sig, att han kommer förbi nästan varje kväll med olika kvinnor och sätter upp tält. Det är klart att man börjar undra då?
I Maria Wern-serien finns det alltid plats för både humor och kärleksskildringar vid sidan av de mörka brottshistorierna. Blandningen är viktig för Anna Jansson.
– Som alltid när jag skriver så gråter och skrattar jag ibland. Men den här boken känns närmare än något annat jag har skrivit.