Kerstin Ekman ger oss ännu en läsupplevelse

Ny bok

Löpa varg

Kerstin Ekman

Albert Bonniers förlag, 2021

Kerstin Ekman är en folkkär författare. Började med deckare, men gled över till romaner, nog så spännande. Många är de välkända titlarna som strömmat ut i de 32 böckerna genom åren med början 1959. Sedan decennier är varje boksläpp en litterär händelse. Antingen det handlar om En stad av ljus, Rövarna i Skuleskogen eller boken med den vackra titeln Gör mig levande igen. Alltid nära naturen – de djupa skogarna, den mjuka mossan, stigande morgondimma, glittrande dagg i spindelnäten. Det som gör livet lite vackrare. Människans förhållande till naturen som en grön tråd.

Detta samlar hon också i den makalösa Herrarna i skogen (2007). En exposé genom århundraden av skogens historia, gammelskogen och den biologiska mångfalden. Där kalhyggen breder ut sig, till vilket pris, ytterst? Urskogar som hotas. Så, vems är skogen – bara vår eller delar vi den med växter och djur?

Två gånger promoverad till hedersdoktor (Umeå Universitet och Lantbruksuniversitetet). Båda gångerna för hennes kunskap om skogen och dess nyttjande.

Den obändiga rakryggheten finns där, som när hon lämnade sin stol i Svenska Akademien 1989 i protest mot akademiens feghet att inte ta ställning mot de iranska mullornas dödsdom mot författaren Salman Rushdie. 

I sin senaste bok Löpa varg är hon åter i skogen med jakten och hundarna. Den norrländska miljön med naturen inpå knutarna. ”Löpa varg” - ett uttryck, en skröna från förr. 

Nu handlar det om Ulf Norrstig, jägmästare med ett långt yrkesliv i skogsindustrin. Ledare för jaktlaget under många år. Framträdande är också hustrun Inga i ett långt äktenskap med värme och omtanke i den kärva vardagen. 

När Ulf är i skogen på sin 70-årsdag får han vid myren syn på en varg, en ståtlig hanne. En ensam varg som stryker utefter myrkanten. Högben, tänker han. Det blir som en religiös uppenbarelse. Att de båda är del av Skapelsen. Han påverkas i grunden. Lämnar jaktlaget där det finns varghat. Hans lojalitet dras till vargen. 

På ytan är detta en enkel berättelse. Men genom Ulf får vi möta oss själva. Måhända omvärdera livet och vad miljön betyder – aktuellt i klimatorons tid. Människans roll och ansvar i helheten. Vad det är att vara människa.

Högben löper i Ulfs tankar och drömmar. Det ger boken karaktär. Slutet blir en upplösning som hämtad från Kerstin Ekmans tidiga deckarkarriär. Något tvetydig – vem skall man vara lojal med?